Liv Liv HIV. så går det om man inte ser sig för när man går över gatan.

Volleybollträningarna har äntligen kickstartat igång, och jag har även startat igång på Thaiboxning. har bara gått en träning, men Rasmus håller mig uppdaterad på vad som händer genom att sparka mig i ansiktet. typ. det är sjukt hårt, men sjukt roligt, och jättebra träning (vilket jag kan behöva). idag ska jag inte jobba, men jag ska gymma lite lätt och sen ska jag städa och ta tag i mitt liv.

mycket info där.

chiao

ÅH LJUVA TIDER! eller?

har precis gjort en online-ansökan om Visum till Australien, och har en biljettbokning som ligger och väntar på att få bli fullbordad. hur stört är inte det här? mitt liv slutar dock efter den resan, har inga planer alls förutom exil i Indien. ehm, ja. eller så kanske Frida Ryman och jag kan ta tag i våra kragar och öppna kafé i England. vore fan inte helt fel (fast jag vet ju att jag drömmer om ett litet hus vid havet fullt av målerier)

OCH! nu har hantverkare varit här inne och lagat röret som om någon bryr sig, det är ingen som tyr sig till alla meningslösa texter som jag spyr ut i etern...kleten. och igår sov Rasmus på soffan av den enkla anledningen att han "har en bäddsoffa som jag inte ens sovit i själv". tänk om saker och ting var så enkla jämt, hmm?

nej, nu har jag inte tid med det här.. tjafset! jag har faktiskt viktigare saker att tänka på. myyycket viktigare kan ni tro! jo jo.

...roger över roger ut

Jag tror nog att på min topp fem lista så ligger "stopp i handfatet och röret under läcker" på... nehej? nej den verkar inte vara där. det kan ju förklara mina urtidsvrål och gurglande läten när jag i blint raseri stängde badrumsdörren med avsikt att aldrig någonsin öppna den igen förut idag.

nej, vi har ingen liten inomhus-swimmingpool, tack och lov. hade vi haft det hade jag sagt upp mig från det badrummet. tack och hej leverpastej liksom. på tal om det! asgod frukost på Kärna Vårdby för ett par dagar sedan, jag gillar verkligen tanterna på mitt jobb.

och sen är mitt liv bara fullt av massa småsaker, men de fina och speciella är:

Mysfrukost med Lina mellan halv nio och halv två. yesh. det kom en tekniker och fixade mitt bredband också, så nu går det som på räls! woosh!

Myskväll (samma dag! åh effektiviteten är hög) med Fanny och Jossan och Raskolnikov och Kanelbullar var jättefint, trots att det var litellite lame för att fångarna på fortet var på trots att ingen ville kolla, nyyyaaan.

Fika och Kvällsmatsbestyr med Axel igår. kvällen var full med Squash, couscous, paj och en massa nostalgiska Kent-låtar och bra samtal. fint fint fint.

nu längtar jag lite efter att bada i Badsjön och klappa Kaktus (katten, lol) framför Söndagsmorgon i TV4.

BLAD

Lugna stadiga andetag. det är varmt och mjukt överallt, men när jag flyttar armen lite för långt är lakanen svalare. jag har sedan länge lärt mig att sova i morgonljuset som med lätthet tar sig igenom de tunna gradinerna som hänger i mitt fönster, det är bara att sluta ögonen och tänka på hur mörkt det varit på natten så sover jag vidare. klockan visar på någonting runt nio, och jag hör Rasmus frukostbestyr ute i köket. klink klink, ljudet av fötter i strumpor på linoleumgolv, en kontakt som sätts in i väggen mellan mitt rum och köket. jag blundar vidare.

det är tomt och tyst så när som på Raskolnikov som krafsar runt i sin bur när jag kliver upp vid elva, trött av att ha sovit för länge. jag äter gröt på balkongen och konstaterar i mitt stilla sinne att det börjar bli dags för kofta på morgonen. det luktar svagt av moget vete och rönnbär, vilket påminner lite om skolstarterna på låg och mellanstadiet. Efter att ha slötittat på Family Guy och ätit det sista av rödbetssoppan vi åt häromdagen bestämmer jag mig för att gå ut. Det är kallt och varmt på samma gång, och jag kliver sömngångaraktigt över gatan och upp på fältet. äntligen någonting som känns som hemma. solen lyser genom molnen så gått den kan, och en ljum höstvind svalkar av mitt varma ansikte när jag lägger min skjorta i gräset för att ta en paus och njuta av att äntligen få vara alldeles ensam. Det enda jag ser är himlen med sina gråvita moln och det höga gräset vars toppar skapar en liten ring i periferin.

och jag somnar.

kan man vara så trött? så behagligt trött och avstängd?

jag vaknar tjugo minuter senare och går hem igen. Tar en välbehövd dusch och tittar på Nalle Puh. Det är lustigt att jag aldrig sett den förut, trots att jag har hört kassettbanden. Den blåsiga dagen, och det regnar in i mister sanders hus när Rasmus kommer hem och vill titta på en annan film. så vi gör det, och sedan åker han hem till Agnes. då tittar jag på Atlantis.

ibland är det skönt att bara komma bort ifrån sig själv och gå i sömngångartakt. ha en zombiehjärna.

Jag beställde bredband från com hem, och det har inte kommit hem... än.. men snart hoppas jag! samtidigt som jag inte hoppas. för vad ska jag med internet till? jag smsar relativt mycket, och det är alltid lätt att få tag på folk genom telefonen. Jag använder inte Spotify längre eftersom jag lyssnar slut på mina timmar så fort, och vissa låtar vill man faktiskt spela mer än fem gånger. Rasmus har en stereo, så det vore kanske bättre att investera i lite skivor eller en antenn så man kan lyssna på radio? Jag vet inte. men just nu känns det som om jag inte använder internet alls, och missförstå mig rätt men det är en underbar känsla! Samtidigt som jag får mer tid att tänka på hur lite jag gör av mitt liv.

kanske bara ska sluta nu, det här verkar bli ett till sånt där dåligt inlägg.

nu har Frida åkt till london förresten.

men det är det. det är bråttom. hela min ungdoms vår, då man är som vackrast och naivast och till bredden fylld med tankar om världen som bara väntar på att få luftas tillsammans med en eldsjäl - rinner mot sitt slut.

du kan hålla käften, för man hittar inte någon. i sagor hittar man någon. när man letar i telefonkatalogen hittar man någon. du är trygg i ditt lilla torn av kärlek. du är säker, så säker att du kan tvivla, ditt svin. att du ens tänker på att kasta bort någonting så fint, någonting så sällsynt. att du har mage att ta det för givet, när jag inte ens vet vad det är på riktigt.

du kan hålla käften, för för dig är det inte bråttom att hitta någon åt mig. du har ju din. du promenerade rakt in i törnrosorna, knipsade av ett par stycken och klarade dig med ett skrubbsår. jag har ingenting att knipsa med, och jag ser inte röken av någon sovande prins. jag har slagits med draken som bor här och flytt i panik. jag har taggar i handflatorna, i knäna, i magen, i ansiktet, i hårbotten, och jag börjar tycka att prinsessan kan sluta lata sig och komma till min undsättning för en gångs skull. så du kan hålla käften.

bara släng dig ut. been there done that. face-plant. om jag fortsätter såhär så kommer jag att bli kroknäst... are.

**

vi är väldigt olika du och jag. vi har olika tankar om hur mycket en enda sak är värd. jag är normal när jag får sätta på mig skygglapparna och bara ånga fram på en plan. slita och svettas och gråta och blöda för mitt mål, hur sent påkommet det än är. än sen? jag får väl helt enkelt jobba hårdare än alla andra. jag missar ingenting, för det är jag som bestämmer vad som ska finnas i mitt liv.

jag tänker inte ens förklara, för du vet och jag vet, och vi tycker bara olika.

Man förstår inte hur mycket man är beroende av något förrän man tvingas bort från det. och nu tvingas jag tänka över mina livsval, för nu är det allvar, nu brinner det i knutarna.

är det så här när man är kär när man är liten? hur blir det då när man blir kär när man är stor?

jag vet inte. har aldrig vetat. kommer aldrig veta. vet inte hur man gör.

konst konst konst och jag vill måla rödnästa små flickor och björkar i akvarellfärg och jag behärskar den inte och jag saknar allt det där nu trots att jag var så iskall på slutet och trots trots trots... vadå? jag kastade ju mig ändå ut i det okända långt efter att alla andra hade utforskat det. jag tog ju ändå bara händer som redan höll i någon annan, och jag tog ju aldrig de där som var utsträckta, hur få de än var.

alla får inte sina drömmar inslagna, för många irrar omkring och springer in i tusentals människor; men aldrig varandra.

fattar du vart jag är på väg med det här?

jag är för snabb; och jag är för långsam.

och jag måste välja drog nu.

trots att jag egentligen bara vill gräva ner mig under ett täcke en ruskig höstdag har den här dagen varit fruktansvärt varm. och produktiv!

låt oss ta det från början.

Saga skulle taga studenten
och inbjöds så till en skiva
hon skulle va utklädd på kvällen
till en smexig och söt liten diva

från ABBA härstammade looken
med silkestopp och skor som var bruna
gossarna skulle fastna på kroken
som en stor fet burk med tuna

men vägen till festen blev jobbig
när bussen ifrån henne kört
och gångstilen måttligt sagt vobblig
med skoskav som var rent sagt stört

med blåsor som täckte två lilltår
klev saga runt barfota sen
och drack kanske för mycket påtår
av det vin som serverats vår vän

en fnittrig kväll med reckecka
och Sanna från dans som var med
och smärtor som räcker en vecka
fick saga och log och led.

..

Så Idag har jag knatat omkring i flip-flop på stan och köpt två gröna tallrikar från Myrorna (tio krooonoooor!!) och två enormt sköna tröjor. men innan dess hände allt annat. Jag vaknade upp på bakisdag nummer två och kände mig utvilad och vaken trots dag nummer ett (Då vi jammade som satan) och bestämde mig för att LÖRDAG ÄR STÄDDAG! så Jag har diskat nästan all disk, plockat i ordning i köket, i vardagsrummet och lite på mitt rum och i hallen. jag har äntligen fyllt på handdtvålen på toan och köpt hudkräm till min aligatorhud. sen köpte jag godis och jordgubbar också. vilket var fett najs. jag lämnade in mitt utdrag från Polisens belastningsregister till min arbetsgivare, försökte söka jobb på Deuchebahn (men ingen var hemma :C) och fick allmänt ont i fötterna innan jag insåg att bikinis, det får man fan sy själv om de ska täcka Le Tits över huvudtaget. Le Tits är för övrigt mina bröst. som är överallt och stör.

Nu sitter jag väl mest och undrar varför i helsefyr jag sitter uppe klockan halv tolv när min hlas känns som om den skulle kunna vara liiiite liite förkyld och antagligen kommer att kännas som ett sugrör imorgon.

baj baj hallonpaj. eller nej, inte hallonpaj. hallon hören icke hemma i pajdeg! det smakar bajs, okej? äpplen och jordgubbar, alright. Rabarber, absolut. Hallon? Absolut INTE.

I en hel vecka har vi varit inflyttade på Forum och övat musikal. vi har tightat upp danser, övat hopp, ändrat repliker, stressat med kostymer - kort sagt - finslipat in i det sista.

det har varit extremt varmt och soligt ute, och vi har tagit varje chans vi fått att ta oss ut på gräset, för inne på Forum är det svalt och mörkt som i en jordkällare. Vi går och handlar mat på hemköp och McDonalds och sätter oss i underkläderna på den lilla gräsplätten som ligger bakom pusslunden. här kan vi tissla och tassla ifred för förbipasserande.

nere i källaren ligger logen, där kläder och smink och lokaburkar står staplade om varandra i ett organiserat kaos. Vi byter om fram och tillbaka mellan vardagskläder och scenkläder, plattar lockigt hår och lockar rakt. jag har inget behov av det eftersom jag ska ha peruk och knut, men inte heller har jag smink. jag hittar gammalt smink som jag hade när jag var liten, och en relaitivt ny mascara, och en liten förändring sker. Rebecka fixar eyeliner - det är svårt eftersom jag blinkar hela tiden, men hon är duktig och det blir faktiskt bra.

Estetisk verksamhet har gått trögt fram numera, och jag tror att det beror på brist på tävlingsmoment. kanske. eller utmaning; det är liksom inget kul med att göra vad som helst som det faller en in, jag vill ha en utmaning, ett projekt, något svårt som jag inte tänkt på.

så Idag pratade jag och Madde, och vi bestämde att jag skulle försöka gestalta ljud, eller känslan av ett specifikt ljud. missförstå mig rätt, men en lat jävel skulle bara göra en massa toner eller noter eller musikinstrument. nu får jag gräva ner mig i det och riktigt tänka och fundera.

Volleybollen har gått bra, med ett par små missöden här och där, och just nu sitter jag och oroar mig för att min fot kanske har tagit lite mera stryk än den borde, så jag ska alldeles strax gå och lägga mig; sömn är boten till allt ont!

over and out

I morgon händer det. I morgon flyttar en del av min barndom ut ur det här huset, I morgon kommer jag att kliva in i en lägenhet för att tillsammans med The Wingman (Yes, that's your new nickname) för att inspektera varenda litet hörn av vår nya résidence. helt jävla overkligt.

more on that tomorrow night.

jag är så trött att det svider i ögonen, och jag är så slut att det känns som om jag skulle kunna begrava mig djupt inne i en skog och bara multna ihop med den mjuka marken. och klockan är bara halv tio en söndagskväll på ett lov som precis har börjat! imorgon ska jag gå upp klockan sex för att mata hästarna, och sedan ska jag.. ja vadå? sova lite till kanske. jag hoppas på att jamma imorrn, men jag har träning på kvällen så vi får se hur det går. jammar vi tidigt kanske vi hinner klart till klockan fem, och blir det sent kan jag ju alltid duscha på Ljunkan och åka tillbaka till den legendariska källarhålan där vi repar! Nu lät väl källarhåla kallt och fuktigt, men det är faktiskt ganska mysigt, jag är rackarns imponerad av Nikos hus, det är som Hermiones handväska i sjunde boken. har ni inte läst, kan ni dra något gammalt över er.

Den här helgen har varit väldigt konstig. I går (lördag) åkte Team valla B-dam (mitt lag) till Medborgarplatsen i Stockholm för att spela match. det var roligt, och vi hade kanon-stunder, och jag spelade som en KUNG men vi förlorade ändå med jättemycket poäng. väldigt bisarr känsla faktiskt. och Idag åkte jag till samma plats fast med A-laget (inklusive Rebecca) till en match där jag inte spelade mycket alls, blev irriterad och som ändå var grymt jämn. vi förlorade, men jag kände det som att den matchen gått sämre än den med B-dam, trots att det togs fler poäng idag. väldigt underligt.

funderar på vart rasmus har tagit vägen, ty den gossen skulle skicka en awesome länk (eller flera) till mig, men han har inte dykt upp, och mina ögonlock dyker snart ner, så det är nog dags att lyfta på den där telefonluren nu.

ciao!

solen har lyst, och jag har äntligen tagit mig lite i kragen och skrivit upp viktiga saker i min kalender! Efter en TV-spelsduell med Rasomuso-san (which I totally ruled btw) och lite skumma fiskbollar med pasta i onsdags har jag insett att flytten, DEN LEGENDARISKA FLYTTEN där jag äntligen lämnar boet för att försöka värja mig i den stora stygga världen, står för dörren! jag har bara lovet kvar att packa, städa, fråga om färg till rummet, jobba lite extra och flytta mitt liv från ett rum till ett annat. i princip. jag har lite ont i magen, men jag tror att det kommer bli sjukt bra. jag hade ångest i ett par veckor när jag flyttat från mitt rum till moas, och då hade jag redan bott i det sen jag var liten! sick. meeeen det kommer gå som smort, jag har hämtat banan-lådor på Willy's, packat mina böcker och det mesta av min elektronik. nu återstår möbler och kläder, och det krims krams som inte ser helt sepestört ut.

en annan grej som gör att jag känner mig på topp är att volleybollen går bra, den går fan bäst! och idag köpte jag äntligen ny kedja till mitt hittebarn (låter fel, men det är en cykel vi talar om här) och även sprillans nya lysen, så just you try and give me a ticket!

...jag är beredd...


snartsnartsnartsnartsnartsnartsnart flyttar jag och rasmus till skäggetorp!

och solen lyser!

den här veckan har varit... konstig. jag har spenderat mesta delen av den med att göra rapporter och dylikt, men än finns det mycket kvar att göra. jag lyckades med konsten att inte vara sugen på volleyboll, vilket fick mig att börja gråta, för när jag är trött på livet brukar jag ändå alltid vara lycklig när träningen börjar, och jag har varit grym de senaste träningarna! men det var som om hela jag var tom och dum, det var som om ingenting spelade någon roll längre.

om jag ska vara ärlig så var det nog mest Torsdagen som var konstig, ty jag slutade klockan kvart över tolv, träffade Tim för en intervju till mitt engelska-arbete kvart i ett, och satt sedan till klockan tio i fem på Waynes Coffee och skrev klart arbetet medan solen försvann så sakteliga. sen var det sepeträningen, efter vilken jag åkte och träffade mitt band för att försöka spela in lite grejer (vilket inte gick sådär jättebra) och sedan åkte jag hem klockan halv ett. summan av kardemumman var i alla fall att torsdag kändes som en hel vecka.

roger.

någonting som du egentligen inte bryr dig om men som för mig är ett sjukt konstigt fenomen, är att jag går runt och är ständigt hungrig. jag har gått ner ett kilo, men jag äter som en häst, hela tiden, utan stopp. tio minuter efter lunch är jag sugen på något igen. fast ibland känns den där hungern jättekonstig, som om jag inte ville fylla magen för att den knorrar, utan bara för ätandets skull. jag tänker på fika och olika maträtter, och vill äta dem, men samtidigt mår jag jätteilla för att jag inte vill ha det egentligen. just nu till exempel, det känns som om jag skulle kunna äta vad som helst, men när jag tittar i kylen eller skafferiet blir jag illamående. vad är det för fel på mig?

Jag har förresten rotat runt i pappas garderob igen. eller igen kanske man inte skulle säga, eftersom  jag mest varit i mammas förut. men pappas tröjor är grymt mycket bättre, de är längre, och varmare, och luktar pappa. och sen har han en massa stora mjuka skjortor också, men dem får jag väl inte ta.

roger över roger ut.

Nu börjar jag om 45 minuter, så varför i hela friden sitter jag och skriver blogginlägg? bra fråga, och jag ska ta mig an den så snart jag bara kan, men först; en update!

Jag har äntligen som den underbart lättdistraherade person jag är tagit bort min Facebook! åh, jag tror att jag känner att jag lever igen! Borta är de menlösa kvällarna där jag uppdaterar sidan gång på gång utan att något händer, borta är de onödiga testerna som andra människor skapat utan den minsta tillstymelse till vett och intelligens, och borta är min läxångest! Jag skrev nästan hela rapporten igår, och dagen innan dess skrev jag Killer at Large uppsatsen i Engelska C.

de där tre versalerna ligger inte allt för långt bort längre.

ciao!