Den första Drömmen
Jag flyger genom ett tidlöst vakuum. Min kropp är en stor massa som kastar sig framåt eller bakåt. Blåaktiga gröna fenor som kämpar mot ett ingenting som samtidigt trycker mot alla muskler – hur blir det så? Hur kan någonting som inte existerar vara så bestämt? Jag är en enorm kompakt men samtidigt smidig muskelmassa som i vatten kan göra precisa och graciösa rörelser. I vatten är jag skönheten själv, men här – där Ingenting står i min väg – blir jag en krumbuktande osmidig varelse. Plötsligt slår mitt ansikte emot mjukt rullande vågor, sjöskum och tång omger mig när jag vräker mig ner i mitt rätta element med sikte på botten, det djupblå mörker som vilar långt ner under en skummig yta av kaos. Frihet. En känsla av att det går framåt, att jag är nära mitt mål, och hjärtat sväller i min enorma bröstkorg. Valsång och simma på rygg och är inte det där ett krillstim? En balettdansös som klyver vattnet med en enorm fart trots sega långsamma rörelser korsar min väg och jag följer efter. Balettdansösen är omgiven av bubblor som långsamt stiger mot ytan, och hennes sång är samstämmig med min och vi dansar och dansar och våra ben är långa och vackra.
Och vi dansar.
