Innerrummet

Jag lyssnar runt på Oskar Linnros. runt runt runt, som en karussell. och jag vill så gärna tro att jag kan gå igenom eld, om bara för en kväll.

vad håller jag på med? vem tror jag att jag är? hur vet jag egentligen att jag har rätt? hur vet jag egentligen att jag inte är en korkad brud som inte kan bestämma sig? som klamrar sig fast vid minsta tecken på omtanke?

vad håller jag på med?

jag vill ha dig.
jag är din.
eller jag tror det. för jag vill det, eller hur? jag piskar min kropp när den längtar efter dina fingrar. det räcker med en klapp på axeln, jag skulle vara nöjd resten av dagen. men jag måste ständigt påminna mig själv om att vi inte är gjorda för att vara så som jag önskar. i mitt huvud finns en bild som inte är sann. i mitt hjärta finns en svart fläck. i mitt kalla mörka bröst fladdrar små starka fjärilar av lust. av kärlek. av hängivenhet. av längtan. av ångesten över att aldig aldrig aldrig få dig.

och trots att jag vill ha dig, ger jag mig åt den som vill lägga sina händer på mig. jag gör det, för jag vet hur ont det gör att stå och se på det man vill ha utan att få det en enda gång.

en gång. jag vill ha dig en gång.

och det är en gång för mycket. är det? ja det är det. för jag är oälskbar. man kan inte ha mig, för jag fungerar inte.

inte alls.