Innerrummet

jag vill ha dig. jag vill klösa mig in under ditt skinn och åla mig runt i ditt blodomlopp, sätta fart på allt som slumrar där inne. men jag får inte. Jag vill att du ska vilja ha mig bakom allas rygg, en destruktiv cirkel fylld av vår svartsjuka och smutsiga begär och jord under naglarna. Men det vill du inte. Jag vill spela charader för alla runt omkring oss och gå kilometer efter kilometer i mörka höstnätter och knacka på iskalla fönster, inga ord, inga tankar. Jag vill att du ska vilja ha mig. men jag har förstört mig själv, jag kommer aldrig vilja att du ska vara kär i mig. jag kommer aldrig att acceptera en hand på min mage eller en blick i samförstånd medan alla andra tittar bort. jag vill bara ha dig, och jag vill förstöra mig själv i dig. för jag vet att du skulle ta hand om mig. och du skulle inte gå sönder.

du är nämligen tusen gånger starkare än mig.

min kärlek är ingen riktig kärlek. jag kvävs om jag landar på ett rosa moln, jag klöser sönder tankar av silkestrådar och jag spottar min bittra galla över alla kärleksförklaringar. Jag fungerar bäst när vi är berusade och borta, reducerade till djur som inte tänker klart. jag går som en klocka i en spiral av depression, jag vet precis hur jag ska hantera det. jag drömmer att jag är ditt tidsfördriv, och jag skulle ge vad som helst för att få vara det. och när du hittar hon som är din, då ska du säga stopp och allt ska gå tillbaka till det som var innan, det som är nu. jag ska leva på de gånger jag fått ditt hjärta att rusa, och jag ska tyna bort med dem inuti medan mitt skal fortsätter som förut.

smaken av bitter förtvining ska pulsera i mina målningar, men du ska leva lycklig, oförstörd.

du är nämligen tusen gånger starkare än mig.

och då ska jag sluta vilja ha dig.