Innerrummet

gräset vajar i vinden, sjunker, stiger, skrattar, leker gör vinden. den krusar vattnet, och vart kom det ifrån? vart kom vi ifrån? var vi här från början, och är det verkligen ett vi? vi är ett sällskap, och vi är på väg någonstans, men jag måste verkligen kissa. det spränger och bultar, och jag kan nästan inte gå, men jag måste. annars ser de hur det är fatt.

Vi kommer fram till en gård där de ska ha hästutställningar snart. hästar och människor, stall och stövlar och doften av landet, och där är ett boningshus. jag vet inte hur jag kommer dit, men jag pratar med en äldre dam i fina ridkläder. hon och en flicka ska ut och rida, men de ger mig beskrivning till ett litet hus med toalett. lätt. lättad kliver jag in, men inser i samma stund att det finns för många fönster. de tittar på mig utifrån, damen och flickan. deras blickar är granskande, vill att jag ska bli klar. fattar inte att jag inte vill att de tittar, kan inte kissa då. jag hänger upp en tröja, men den halkar ner, vill inte sitta kvar, och det finns fler fönster.

det är ingen toalett, inte ens ett dass. ett hål i golvet med en duk över. det är den man ska sikta på. jag är verkligen kissnödig nu, men de slutar inte stirra. och det gör ont ont ont.

plötsligt kan de inte se. och jag ska kissa, men det går över, är borta, och istället för att vara kissnödig börjar jag att onanera. jag tar på mina egna bröst som är små och lena, och plötsligt ser de igen. och jag ser mig själv utifrån, och jag är ful, skamlig, smutsig och ertappad. och allt blir svart.

gräset vajar i vinden. mina stövlar är leriga och det luktar som på landet, men vem har sagt att någonting någonsin stämmer överens med det man tror? och jag känner doften av vinden, och jag känner gräset genom stövlarna, och jag känner att jag verkligen, verkligen

måste kissa nu.