den tredje drömmen fast för länge sedan
stationen är full av väskor stora som hus, och människor som har bråttom. det är snoriga barn, skrikandes, sovandes, skrattandes, gnällandes. jag går med mamma och pappa och moa och elias och vi har bråttom men hittar inte rätt perrong. tåget går om tre minuter, men mamma är positiv och pappa köper en tidning och nervositeten och ångesten klöser på mig inifrån och kan vi inte bara gå till tåget nu? jo säger mamma och pekar på ett tåg som rullar in på stationen. det rullar över en gammal dams väska och hon blir sur och skäller på konduktören. mamma muttrar om otacksamma resenärer och jag skyndar mig att kliva på. lättnad. när jag ser ut genom fönstret står mamma där och pratar med en kollega, när tåget börjar rulla! panik panik, stanna tåget! men vi är långt långt ute på landet, och tåget går fort. hur kom vi hit?
Moa, Elias och pappa verkar oberörda där de sitter mitt emot varandra och skojar, och jag gråter i panik "vi glömde mamma, hon missade tåget!" men pappa ser bara förvånat på mig och säger, "neej, hon klev på en vagn längre bak." men oron kliar i hela kroppen, så jag bestämmer mig för att gå längst bak för att hitta henne och stilla den. jag går långt och det är otroligt trångt i tåget. väskor och barn trängs om varandra, och tågväggen är plötsligt byggd av plankor. säten finns det inga, men jättestora fack som man kan lägga resväskan i. de facken är det meningen att man ska ligga i, men det är fullt av människor och jag ser inte mamma någonstans. plötsligt får jag för mig att ett av facken är mitt, och inser att det faktiskt bara är jag som ska åka, de andra vinkade ju av mig på stationen. jag öppnar ett fack, men där ligger en man och en kvinna i en filt och svettas. jag tittar på mannens blekfeta rygg och de får nästan inte plats, men han vänder sig om och stänger luckan utan ett ord.
jag klättrar över alla ryggsäckar som ligger på golvet för att ta mig in på toaletten och hämta - ja vadå? jag vet det inte, men vet att jag måste hämta det där vad det nu är.
jag kommer fram till dörren, knuffar upp den till en springa på tre centimeter och pressar mig igenom.
och kommer ut i en annan värld.
Moa, Elias och pappa verkar oberörda där de sitter mitt emot varandra och skojar, och jag gråter i panik "vi glömde mamma, hon missade tåget!" men pappa ser bara förvånat på mig och säger, "neej, hon klev på en vagn längre bak." men oron kliar i hela kroppen, så jag bestämmer mig för att gå längst bak för att hitta henne och stilla den. jag går långt och det är otroligt trångt i tåget. väskor och barn trängs om varandra, och tågväggen är plötsligt byggd av plankor. säten finns det inga, men jättestora fack som man kan lägga resväskan i. de facken är det meningen att man ska ligga i, men det är fullt av människor och jag ser inte mamma någonstans. plötsligt får jag för mig att ett av facken är mitt, och inser att det faktiskt bara är jag som ska åka, de andra vinkade ju av mig på stationen. jag öppnar ett fack, men där ligger en man och en kvinna i en filt och svettas. jag tittar på mannens blekfeta rygg och de får nästan inte plats, men han vänder sig om och stänger luckan utan ett ord.
jag klättrar över alla ryggsäckar som ligger på golvet för att ta mig in på toaletten och hämta - ja vadå? jag vet det inte, men vet att jag måste hämta det där vad det nu är.
jag kommer fram till dörren, knuffar upp den till en springa på tre centimeter och pressar mig igenom.
och kommer ut i en annan värld.
Kommentarer
Trackback
