Innerrummet

jag rensade i min garderob, och hälften av allt jag samlat på mig, hamstrat i min garderob, slängde jag ut på golvet. Moa fick ta vad hon ville, och resten stuvade jag in i garderoben där nere, den garderob där allt oönskat hamnat. (där jag borde hamna)

jag vet att vi har pratat om det. och att jag säger att jag inte vill vara kär i honom. men det är en sak att säga, och en annan att göra. och du säger att jag ska fälla dem som träd, men aldrig vilket. du säger att jag ska ta dem i flykten, men de springer väldigt fort. och ingen av dem duger när jag berättar om dem.

kanske känner vi dem bara på olika sätt.

för jag har nog inte slutat jaga efter den här. jag kastar mig fram genom livet, jag ramlar och famlar efter någonting att få fatt på, för jag måste rycka honom i rockärmen när han inte hör vad jag gör, när han inte ser vad jag säger.

jag kanske inte kunde få honom då, kanske inte nu heller, men jag har aldrig försökt. jag kanske skulle försöka. för vad ska jag säga till mig själv när jag ser mig i spegeln om tio år? att han var upptagen?

"förlåt, det var upptaget när jag ringde, så jag bestämde mig för att du inte vill ha ett samtal med mig."

"det var upptaget, så jag kissade i byxorna."

jag måste försöka en gång, för att se om jag landar på fötterna. för att se om jag har en bra hjälm. för att se.

för att se mig i ögonen.

men tills dess rensar jag ur min garderob.