Vart har mitt liv tagit vägen egentligen? Här sitter jag vid en dator i ett litet rum bakom bildsalen, som den enda elev som glömde att vi skulle vara på Länsmuséet idag. Kitte lär bli förbannad, men jag orkar inte pallra mig ner dit, ty jag har tenta i arbetsmiljö och säkerhet om bara en timme, och här kommer en liten överraskning: jag har inte läst på ordentligt? va? Saga? på riktigt? Jag tror aldrig att det har hänt förut, eller hur?

Egentligen går jag runt och kokar lite varje dag, och egentligen går jag runt utan att förstå hur jag sitter ihop, men det gör ingenting.

för Niko, Rasmus och jag har äntligen kommit igång med bandet! åh, det är så himla fint, och jag tror aldrig att jag har känt mig så hemma på så länge som jag gjort de två gånger vi varit och repat hos Niko. the enery never ends!

det är skönt att det åtminstonde finns någonting i mitt liv som går framåt och inte är ångestladdat. KA-CHING!

men nej, för att bli lite seriös.

vi är grymma.

Vägen var hal, men Oskar och jag har övat mycket, så vi klarade kurvorna fint när vi åkte in till stan den tjugosjunde december tvåtusentio. trots mina farhågor om fulla parkeringshus så var det ledigt på Baggen, och jag lämnade Oskar för att äntligen lämna två kassar med kläder till Myrorna. de där kassarna har hängt i min garderob så länge att de kan klassas som K-märkta, och om inte jag behagar ha dem på mig så kanske någon annan gör det. efter att jag lämnat dem mötte jag Rasmus, och vi gjorde en U-sväng och handlade en ljusykta till kvällens klapprace. vi krockade med Isak som följde med Rasmus till H&M medan jag införskaffade en filt som present nummer två.

väl hemma hos Rasmus värmde vi Billy's Panpizza, slog in paket, omfamnade Rebecka som hade slagit in saker i tidningspapper (SÅ GULLIG!) och väntade på snigelKE som alltid ska komma sent - som fint folk. herrejesus, men han anlände till slut, och vi knatade in på Coop Extra för att köpa kvällsmat där vi stötte på Frida!, mitt hjärtas fröjd och glädje. vi frågade vart nudlarna låg och jag beställde hundra Mango-chutney i hennes prat-mackapär och sen åkte vi tillbaka till Linluggen för att laga nudlar med kyckling/bacongryta.

stämningen sjöd, och så gjorde även baconet efter en fartfylld omgång av julklappsrace där saker vanns och förlorades huller om buller. Frida tittade förbi (hurra!) och vi åt mat och drack glögg och spelade spel där man fick göra bort sig (och andra). sedan åkte prinsessan hem och vi andra läste sanning eller konsekvenskort och skrattade tills vi somnade. eller rättare, tills alla utom jag somnade, som var tvungen att blåsa upp min madrass själv, eftersom ingen annan hade behagat ta med sig en. jag kan åtminstonde skryta med att jag antagligen sov bäst av alla, in your face bitches!

vaknade relativt tidigt (allting är relativt!) och var tvungen att åka hem och mocka, mata och göra mat för kvällen åt hästarna, men eftersom isak och becka hade lite bussproblem tog jag dem med mig. Isak visade vägen, och trots att en lastbil kört i diket så att vi fick vänta i tjugo minuter var det ändå ganska gott om tid för mig att hinna hem när jag lämnade Isaks lya.

Plogbilar kör inte hemma hos oss, det är coola män/kvinnor/barn/troll som kör traktor som gör det. Ibland blir det bra, ibland mindre, och ibland kör de över snöpinnarna. men det var ingenting som hindrade mig från att åka rakt ner i diket när jag mötte en kvinna i en gigantisk bil. seriöst, det var fronten på hennes pickup eller snön att landa i, välj själva. det var ändå en fin slät kant bredvid Oskar när jag hade kört i, vilket kan tyckas lustigt eftersom det inte fanns någon väg under. efter ungefär trettiofyra minuters väntan kom det en man med traktor som drog upp Lilla O, och jag körde hem efter att ha beordrat min bror att slänga till hästarna lite lunch-hö. "det är det där gröna va?" jag är glad att min bror är så smart, lyckliga jag.

over and out