cathastrophy, disaster, and revenge
04:50 ringde alarmet - dags att gå upp.
jag hade som vanligt planerat ett alldeles för tajt tidsschema, vilket resulterade i en frukostlös morgon.
dålig start Saga!
i bilen på väg mot sporthallen åt jag en banan och ett äpple för att försöka få i mig någon slags mat, men var fortfarande hungrig när Golfen bromsade in vid sporthallen.
Tims kompis Jonas(?) skulle köra Fridas bil, och Frida som inte ville åka ensam i den tog mig i hampan och jag fick snällt följa med ut till bilen. men det gjorde inget, Jonas var sjukt najs att prata med, och märkligt nog en person som inga tystnader verkar vara pinsamma med. ...väldigt konstig mening, men min hjärna fungerar inte nu.
sjukt kallt i bilen! S E R I Ö S T Frida, din bil är i n t e min favorit! jaja, nog om bilresan, väl framme i hallen var det dags att byta om och värma upp. fast vi dömde första matchen, så Saga hann få i sig lite mer frukost bestående av apelsinjuice och Fridas bröd. mums.
Första matchen (Mot Vingåker) var katastrof. motståndarlaget sög, men av någon underlig anledning lyckades vi vara ännu sämre. trots att de bara hade en enda anfallare som petade i mitten hela tiden varkade vi inte få något grepp om våra grötiga hjärnor, och Tim var inte stolt. ingen annan heller. jag fick bytas ut mot Tove en gång, trodde att jag var bak när jag var fram, slog en boll långt ut och byttes snabbt kvickt tillbaka ut på bänken. F A N!
ÅÅÅÅH, JAG ORKAR INTE!
jag vet ju att jag kan! jag FATTAR INTE varför jag gör såna dumma misstag hela tiden! GAAAAHHHHH ! ! ! !
fast jo, jag fattar ju. It's because I suck. (dags att träna upp sina skills!)
Andra matchen (mot Sollentuna) gick bättre, men förlorades också. laget tog lunch och en grundlig genomgång av vad som hindrade oss från att spela som vanligt. slutsatsen tror jag blev att det var för mycket fokus på saker runt omkring (enpass-system bland annat) som gjorde att vi glömde bort hur i helvete man spelar volleyboll.
Sista matchen blev vår upprättelse. vi kavlade över vilka-det-nu-var, jag var lycklig som äntligen fick spela mycket, smälla bollar i huvudet på motståndarna, göra grymma mottag och vara allmänt överjordiskt glad.
laget delade på sig när några ville åka och titta på herrar B's match, medan andra (inkl jag) ville åka hem och plugga.
McDonalds kom lite i vägen, men det gjorde inget, för vi besegrade det, och sedan åkte vi hem!
traalallaa
jag hade som vanligt planerat ett alldeles för tajt tidsschema, vilket resulterade i en frukostlös morgon.
dålig start Saga!
i bilen på väg mot sporthallen åt jag en banan och ett äpple för att försöka få i mig någon slags mat, men var fortfarande hungrig när Golfen bromsade in vid sporthallen.
Tims kompis Jonas(?) skulle köra Fridas bil, och Frida som inte ville åka ensam i den tog mig i hampan och jag fick snällt följa med ut till bilen. men det gjorde inget, Jonas var sjukt najs att prata med, och märkligt nog en person som inga tystnader verkar vara pinsamma med. ...väldigt konstig mening, men min hjärna fungerar inte nu.
sjukt kallt i bilen! S E R I Ö S T Frida, din bil är i n t e min favorit! jaja, nog om bilresan, väl framme i hallen var det dags att byta om och värma upp. fast vi dömde första matchen, så Saga hann få i sig lite mer frukost bestående av apelsinjuice och Fridas bröd. mums.
Första matchen (Mot Vingåker) var katastrof. motståndarlaget sög, men av någon underlig anledning lyckades vi vara ännu sämre. trots att de bara hade en enda anfallare som petade i mitten hela tiden varkade vi inte få något grepp om våra grötiga hjärnor, och Tim var inte stolt. ingen annan heller. jag fick bytas ut mot Tove en gång, trodde att jag var bak när jag var fram, slog en boll långt ut och byttes snabbt kvickt tillbaka ut på bänken. F A N!
ÅÅÅÅH, JAG ORKAR INTE!
jag vet ju att jag kan! jag FATTAR INTE varför jag gör såna dumma misstag hela tiden! GAAAAHHHHH ! ! ! !
fast jo, jag fattar ju. It's because I suck. (dags att träna upp sina skills!)
Andra matchen (mot Sollentuna) gick bättre, men förlorades också. laget tog lunch och en grundlig genomgång av vad som hindrade oss från att spela som vanligt. slutsatsen tror jag blev att det var för mycket fokus på saker runt omkring (enpass-system bland annat) som gjorde att vi glömde bort hur i helvete man spelar volleyboll.
Sista matchen blev vår upprättelse. vi kavlade över vilka-det-nu-var, jag var lycklig som äntligen fick spela mycket, smälla bollar i huvudet på motståndarna, göra grymma mottag och vara allmänt överjordiskt glad.
laget delade på sig när några ville åka och titta på herrar B's match, medan andra (inkl jag) ville åka hem och plugga.
McDonalds kom lite i vägen, men det gjorde inget, för vi besegrade det, och sedan åkte vi hem!
traalallaa
Kommentarer
Trackback