Det har varit en märklig dag.
två, kanske till och med.
Under ytan av sprittande glädje som skär sig mot slängar av trötthet har ilskan bubblat som en lava som bara väntar på att få ta sig ut, men som gång på gång sväljs ner tillsammans med fragment av min värdighet.

Min underbara tisdag startade med ett något förvirrat uppvaknande i FavoritFridas säng, tack vare en väckarklocka med rätt att döda. Frida pep iväg till skolan, och jag låg kvar i sänghalmen och begrundade känslan av att vara ensam i ett hus man inte bor i. [för er som upplevde en deja vu alldeles nyss: J A, jag har skrivit det tidigare.]
Klev, efter att ha somnat om och drömt om gurk-formade potatisar och barn i badhus, upp och letade blint efter frukost. hittade brödrost, bröd ost och smör, vattenkokare med tillhörande vatten samt socker. dock inget te. efter frenetiskt letande i skafferiet hittade jag en låda som luktade kamomill. bakom den fanns en ensam påse jordgubbste, som jag fångade som vore den the catch of the day. det var den.

efter en stadig frukost gick jag ut till bussen för att vänta, behövde bara vänta två minuter, och åkte tilll skolan. (Seriöst Frida, om ditt rum alltid kommer ha den atmosfären den har så stannar jag där för alltid. jag kräver bara glass och tillgång till badrum, sen kan jag vara din lilla iller som sover i och värmer din säng.)

Skolan var bra, det filades på frigolit och skars brutalt med kniv i nyss nämnda material samt ett och annat finger (Inte mina! håhåh) Träningen gick bättre än väntat, men jag är besviken på mina mottag, som brukade vara grymt mycket bättre. nånstans under träningen (troligen under inspike) hörde jag rykten som fick mitt blod att isa sig, men jag la inte mycket vikt vid dem, eftersom de var hörda från andra sidan salen - saker och ting förvrängs ibland på sin färd.
träningen avslutades med tårta av Andreas som för övrigt FYLLER ÅR IDAG!! Grattis Andreas, jag lovar att bli snällare!

Hämtades av pappa utanför hallen nyduschad och glad att få åka hem med datorn som väger för mycket (Rolf måste BANTA!)

under tisdagskvällen exploderade ilskan och indignationens huvudkvarter, och de överlevande bröt sig ut i kroppen och spred sig som ett gift - ryktet hade talat sanning.

[jag har förresten byggt upp det här med flit.]

Facebook-gruppen om min dåliga vana att skrika under volleybollspel hade formats, trots mina desperata protester.

jag blev inte arg för att den var om mig.
jag blev inte arg för att det på något sätt skulle vara lögn.
jag blev inte arg för att citatet inte existerade.

Men jag blev arg över den nedsättande titlen.
Jag blev arg över att bli utblottad, om än i liten skala.
Och jag blev ännu argare när en arrogant Robin påstod sig veta att det var sant, utan att ha sett eller hört mig spela sen i somras, då inga sådana vanor ännu infunnit sig.
sen blev jag ledsen när jag insåg att vem som helst skulle kunna gå med i gruppen och göra samma sak som nyss nämnda person.

en del internskämt är aldrig menade att bli något mer än bara det.

I dag (onsdag) infann sig dock lyckan i mitt hjärta när löfte om att ta bort gruppen gjordes av Frida. den växte när löftet infirades. den höll i sig under lektionerna trots Kittes okunnighet om sitt eget ämne, och strålade under repetitionen med kören.

den morfades om till ilska och förbannelse när en oförskämd gubbe stövlade rakt in i Fanny trots att han var den enda som såg att en kollision var på väg, hade mage att låta henne be om ursäkt, och oförskämdheten att ge henne onda ögat när hon sagt förlåt.

FYYY FAAAN vad arg jag blev! ÅH, jag kunde knappast andas! man ska inte behöva bli så arg!

....

OCH HAN SKA INTE VARA EN SÅN SKIT TILL GUBBJÄVEL! AAAAARRRRHHHHHHGGGGG! ! ! !

puh!

nåväl, efter besök på länsmuséet och passagen tänkte Fanny och jag fika på Elsas, men efter många om och men slog jag följe med Tatjana, Perra, Line, Jossan och Jennifer, och såg Fanny knata iväg mot bussen.

Fanny, det hade varit kul om du också varit med!

Julklappar och avslutningströja inhandlades, Flickorna droppade av en efter en, och till sist skiljdes Tatti och jag från Perra som skulle med sin buss, och gick in på Netto.

FIFAN för köer alltså! de är långa och många.

och på Netto har de bara en. oftast.

Tatti åkte buss, och jag åkte pendel till Vikingstad där min Trogne Betjänt Pappsen hämtade mig i sin fina gamla bil (Golfen, Bussen är dessvärre inte lagad ännu)

Nu borde jag göra historia, men klockan är tio och en ro som kommer evaporera snart har precis infunnit sig, så det är nog bäst att fånga tillfället.

imorgon ska jag på min systers Luciakonsert i kyrkan, och simma med Les Filles.


som en extra notering kommer här födelsedagsbarnet!

Andreas introducerades till vårat lag under de första träningarna inomhus.
många har gjort narr av honom, många har ifrågasatt hans kunskaper i många ämnen, men i grund och botten är han en av våra favoriter.
Andreas påminner mig om Tom; Han är lång och gänglig, pratar på ett sätt som jag inte kan definera, men som är spökligt likt Toms, och "Springramlar"

Närvarande som Frånvarande; Han kan alltid uppbringa ett gott skratt i laget.

exempel:

"She's gonna get massaged again"
"The handbreak's in!"
"Andreas sa det!" ... "Oh, well..."
alla citat tack vare Andreas