jag vet inte varför.

det kanske är för att Moa klagar över att hon får så många paket.

det kanske är för att hon gör det för att jag inte ska tycka att ingen tänkte på mig.

det kanske är för att trots att de gör det, så känner jag ändå så i min fullfjädrade otacksamhet.

jag är verkligen jätteglad över mina gitarrsträngar.

men jag gråter ändå på julafton.

jag vet inte.

det kanske är en ny tradition?