Av någon sjuk anledning lyssnar jag på Karamelldansen på repeat, växlar mellan svenska-arbetet och yaoi samtidigt som jag egentligen vill dansa galet till nyss nämnda sång.

vad är det för fel på mig? inga kakor!

gamla dagboksinlägg är ju helt sjukt. jag har varit största fjortisen, och helt besatt av dumma uttryck. skönt att jag inte är det längre.

...

-harkel-

och NU ÄR VI HÄR MED KARAMELLDANSEN!
inne på tredje varvet, och den blir helt enkel inte dålig. jag tror att det är för att den tar tag i alla mina fasor, min ångest, och mina bekymmer, spetsar dem på en rad med oh oh oa oah! och kastar dem ut genom fönstret. den är mina hjärtslag, och håller mig uppe om dagarna när det inte finns någon sol.

Jobbsökningarna går väl som det går, trots att jag har lämnat in desperat många CVn, och jag vill ha ett jobb nununu.

svininfluensa-spruta har tagits, äpplen har tuggats, tryck har tryckts, bilder har scannats, sporthallen har inspekterats och förbättrats, svenskan har blivit en paragraf längre och chokladbollsmet har ätits.



jag saknar min självkänsla
jag saknar dina fingrar på min rygg
jag rusar mot en kant i hundra kilometer i timmen
och jag förstår ingenting
ingenting
ingenting
förutom att hjälpen inte är på väg