händelsefulla dagar. träningen i torsdags var efterlängtad, och det känns bra att äntligen få lägga tid på block och blockupptäckning. jag fick stressa som ett höns från träningen för att hinna med den enda pendeln som gav mig möjlighet till att åka buss hem. hann precis med den och tänkte när jag satt där att nu är jag lugn. åkte till min hållplats, där jag träffades av ett par enstaka regndroppar när jag klev av. de rörde mig inte i ryggen, det fick gärna dugga när jag cyklade de tre kilometrarna hem.

bara det att det inte duggade. det öste ner. det skvalade som när någon kastar en om och om igen i en balja vatten, och hade jag inte suttit på cykeln hade jag trott att jag simmade hem. jag hade lika gärna kunnat cykla naken, det hade inte gjort någon skillnad alls.

äntligen hemma, och nu var det bara att ta in hästarna som förmodligen stod och trampade vid grinden och ville in.

icke.

döm om min förvåning när jag fann att ingen häst stod vid staketet, och inte heller kom springande när jag ropade.

vadihelvetenudå?! var min första och mycket korrekta tanke. efter ett tag bestämde jag mig för att gå in i hagen och hämta dem, men det hade jag inget för eftersom det var ungefär lika ljust som i min överfulla garderob. och ungefär lika rörigt. in i huset och leta rätt på ficklampa, och sen ut igen! hittade dem längst ner i hagen, men inte var det över bara för det inte. av nån underlig anledning ville de inte gå in, så det var tillbaka till stallet, hämta Hällges grimma och ut igen. (måste jag nämna att regnet fortfarande öste ner i feta droppar, att det var lerigt i hagen och att mina blöta kläder blev om möjligt ännu blötare? nej, trodde inte det.)
lyckades efter många om och men att få in Hällge och Fia i stallet, och efter det mig själv in i huset.

varmduschen var efterlängtad.

åt mannagrynsgröt och titade på Scrubs med Moa, och gick därefter och lade mig.

SLUT PÅ AKT 1, RIDÅ UPP FÖR AKT 2.

mobilens alarm gick igång klockan 05:30 och med mången svordom hasade jag mig ner och ut för att mata hästarna, varpå fredagens sovmorgon gick om intet. frukost åts, kläder ratades och valdes på nytt och hästarna släpptes ut tjugo minuter över sex. anmärkningsvärt beskedligare än kvällen innan.

cyklade till bussen, åkte pendel och anlände till skolan kvart i åtta.

sov i en fåtölj till tio över nio, och gick sedan till dagens första lektion klockan halv tio -  matte.

dagen genomleds med utsikten om att träffa Rasmus och i alla fall en del av mitt lag som en lysande stjärna.
och nej Rasmus, det var inte enbart för att få tillbaka mina pengar, they were merely an excuse. efter att ha irrat runt en stund i trevlig konversation hamnade vi på Burger King, där jag köpte en glass och en pommes.

det är nog en av de bästa kombinationer jag vet, mumma ~ !

efter ett tag trillade Agnes in, vilket också var trevligt.

innan jag begav mig av till info komp för att möta Tove, följde jag Rasmus till bussen, som den gentleman jag är. ehe.

hela min pissiga Torsdag/fredag övergång uppvägdes av Linluggen och Tovekvällen.

efter många om och men stötte jag på Tove, Carro (Karo), Cornelius och Karin. underbaraste underbart. vi traskade hem till Tove, beställde pizza och tittade på skräckfilm. jag dog. åh, vad jag hatar skräckfilm egentligen, men med fyra fröknar i en soffa var det banne mig helt okej. mycket volleybollsnack blev det, rörande bl.a Tim, Turneringar, Andreas och framtidsutsikter för laget som alla är förälskade i.

vi vinkade till några herrar i lägenheten snett ovanför oss i hyreshuset mittemot (mitt fel) vilket gav upphov till mycket skratt och ansikten som gömde sig bakom kuddar.

colan flödade, pratet likaså, och vid midnatt följde jag med min pappa hem när han hämtade Moa som varit med klassen i stockholm.


nu längtar jag till träningen som en get.