Nattpromenad på husfasad

jag vet inte vad det är.

kanske är det en kombination mellan mörkret, den frostiga kylan och de vita stjärnorna som gör att jag vill ut. kanske är det det och det faktum att mitt rum inte är komplett luktfritt ännu.

men jag vill ut. ut ut ut, och gå. eller bara stå och stirra på natthimlen. men sova måste jag, och skulle jag väl egentligen gjort för länge sen, jag ska ju för gudars skymning upp i arla morgonstund imorrn.

det luktar vinter ute, och jag brukar inte tycka om vintern nånstans i februari, men just nu vill jag bara ha snö. och det är det det luktar ute.

mycket svammel för ingenting, men i går var en bra dag. trots att jag tack vare Frank och hans doktorander eller vad de var blev en halvtimme sen till Folkungaskolan där jag träffade Rasmus.

och for the record; Rasmus ljög! jag har börjat tappa stinget, hade jag varit femton hade jag fattat direkt att han bara lurades; den luringen.
men till Elsas Hus bar det i alla fall av, där vi köpte fika och jag fick tillbaka min sjal och Rasmus sina t-shirts. ack, de t-shirtarna blev sannerligen mästerverk, låt oss hoppas att han bär dem ofta och med stolthet!
UNO spelades, chokladbollar åts och Dinora kom på besök och berömde Agnes alla vinklar och vrår. inga kommentarer (eh ja, jag vet att det låter fel.)
Sedan promenixade vi hem till Kristin som bjöd frikostigt ur sitt skafferi trots tidigare hotelser om att inte äta henne ur huset.
under kvällen hann mina trumhinnor explodera en gång, mina smilband hann ömma, godis åts, äventyr äventyrades, kastanjer infångades och staden tittades på från en höjd. mycket prat, mycket trevligt.

Kristin klev upp i ottan för att åka på match och jag stannade kvar och sov. mycket ny, och mycket bisarr känsla. (tror till och med att jag vaknade med huvudet i fel ända av madrassen när Kristins larm gick igång, men jag vet inte, jag drömde det två gånger efter att jag vänt mig.) gömde mig i alla fall på Kristins rum och sov till ca halv elva, då jag smidigt nog gick ner samtidigt som min Pappa anlände. (haha förlåt Kristin, jag klarar inte av att äta frukost ensam hemma hos någon annan, lite som med Täcket. eh.) åkte hem och läste Betong Fjäril Betong, som är en mycket bra bok, och bör rekomenderas till ynglingar. åt lite rostmackor, och efter det har nog dagen bara segat sig fram. ganska skönt.

och imorgon väntar turneringen!

....nununununu spricker jag snart!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0