klockan fem ringde väckarklockan. det var söndag, mörkt och kallt, och jag var nästan inte alls trött när jag plumsade ner i köket för att äta frukosten jag gjorde i ordning kvällen innan. klockan halv sex.
iväg kom jag i alla fall, och var på plats utanför sporthallen ca 20 minuter över sju. Elsa var där, och min mamma åkte hem och sov. efterhand droppade tjejerna till, och det var en munter skara som väntade i den friska kylan när Tim stannade med minibussen vid vägkanten. väskor och flickor packades i bilar och stämninen sjöd trots morgontröttheten. väl i bilen lovade Tim att inget sovande skulle äga rum efter klockan åtta, och med en panikartad känsla började folk plocka fram sina musikspelare och sätta sig till rätta för att få sova så mycket som möjligt.

dagens första citat, Tim till Andreas:
"how do you drive, man?", muttrande med foten på instrumentbrädan. bilen ryckte lite.
"men det går så tungt!" Tim suckar och vänder blicken neråt.
"..the handbrake's in!" varpå han fäller ner nyss nämnda handbroms med kraft och bilen far framåt som en fjäder. mycket skratt från Flickorna.

för att korta ner historien lite åkte Andreas lite fel, Cornelius tvingade Tim att byta radiokanal titt som tätt, alla sjöng med till alla jobbiga re-mix som spelades och Tim fick Frida att skratta med ett ansiktsuttryck som sa precis vad han tyckte om Andreas falska stämma. underbart.

efter många om och men och tunnlar där Frida höll andan anlände vi i Vallentuna.

vårat lag dömde första matchen i vår grupp, och efter ett tag var det dags att spela match. klockan var kvart i elva och flickorna var på helspänn. inga riktiga förväntningar, men man kunde väl alltid hoppas.

sprack nästan av lycka när vi vann med marginal, och flickorna glödde, och ååh Valla! rungade i salen.

Till saken: vi vann gruppen, men förlorade i kvartsfinal. trots tvivel vann vi tre av fem spelade matcher, av vilka vi norpade åt oss båda seten i varje match. i de förlorade matcherna vann vi ett set sammanlagt (av fem spelade)
Linnea var stolt, och Tim retade henne och sa att han bara var stolt när vi spelade, och efter det var allt som vanligt igen. ja ja.
det var mycket pastasallad-ätande, springande i korridorer och dubbelt så mycket pepp och skratt, och dagen kunde nog inte blivit bättre.

på hemvägen svängde vi efter många omröstningar in på McDonalds, där jag betalade tillbaka det mesta av min skuld till Frida.
...och Tim hällde marängsuisse på Frida's pommes och frågade Cornelius om hon fattade vad texten på baksidan av Animal farm betydde.
det gjorde hon inte.

väl hemma i Linköping fick jag vänta länge på mamma, men det var kul. dock inte för Tove som Tim låste ute från minibussen för att han ville stänga ute Andreas som tjatade om att det var så himla skönt ute på kvällen.

Tim tyckte inte att det var det.

Andreas såg frusen ut.

Tim - Andreas: 1 - 0

nu ska jag sova, träning imorrn. hurra!


jag unt Frida i minibussen, mot äventyret! Linnea skymtar i bakgrunden.