från varg till socker


sometimes it feels like this

Jag har varit så arg idag. Arg Som en Varg! och jag har inte riktigt vetat vart jag skulle göra av den ilskan.

jag känner ju motviljan, och om du inte vill vara med mig så kan du dra nåt gammalt över dig.

först och främst fick jag vänta extra länge på den sena lunchen på grund av att nån pundare dragit på brandlarmet. tack, tack - jag vet var du bor! resultatet blev vrål numero uno.

vrål numero mot oändligheten - och vidare! kom sig av en mamma som talar om via sms att Moa ska kolla synen, så mamma måste vara med, och ingen är hemma, och Saga kan väl vänta en timme eller så, för mamma får inte komma en sekund för sent till optikern. vrål, gap, skrik och varga-yl som fick Emma A att skratta. ååh, aldrig har jag varit så arg, inte på väldigt länge i alla fall.

men.

nu är jag glad och snäll igen. varför? undrar du. låt mig förtälja detta på mitt eget vis.

Det var en gång en tösabit som hette Saga. egentligen vill vi kalla henne Sluge Fröken Forslind, men det blir för långt. Saga skulle åka till Amsterdam över höstlovet, slugt nog. något som var mindre slugt, var att pengarna var slut. eller i varje fall ganska få, men det hade ju inte rimmat. nåja, Saga var alltså i desperat behov av pengar, och vände sig i sin nöd till enda tänkbara person. nej, inte Kapten Rödskägg, men däremot en relativt rödhårig mamma. Mamma bestämde det som så, att om Saga pengar skulle få, fick hon jobba hårt och duktigt, för åttio kronor timmen - det var minsann inte futtigt! Hon skulle mocka stall och putsa fönster, att damma alla mattor blev del av hennes mönster. och Saga knogade och slet, men märkligt var väl kanske det, att allting gick så väldigt sakta, det var som om hon ville akta, att timmarna ej blev så många, och minuterna alldeles för trånga.

...slut på rim.

efter slugt segande lyckades Saga dra ut städningen till två timmar. allt som allt blev det fjorton timmar, plus en bonus för torsdagssimmet när hon jagade efter hästar i hällregnet.

puss och kram - skumbanan, jag tror nog att jag spricker.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0