Fast det är bara Torsdag. en studiedag som faktiskt hade kunnat vara bättre.

vaknade på morgonen och kunde inte andas. givetvis undrar man ju vad som är felet, och man upptäcker att det trots nya rena lakan och gårdagkvällens varmdush är en unken lukt.
det luktar ungefär som när katten precias har dödat en mus och ändå vill gosa, och man ber den fara åt helvete en stund.

börjar ana oråd när ingen katt finns inom synhåll.

det är då gårdagens händelser slår mig i bakhuvudet som en utter som korsar atmosfären. minnesbilder flyger förbi mina ögon, och mammas röst ekar i mitt huvud med ett budskap lika iskallt som mitt rum varit kvällen innan.

insikten om att en råtta har dött i proppskåpet slår mig med full kraft, får håren i näsan som vågat sig upp över täckeskanten att brännas ner till rötterna, och fortare än en bäver på speed hasar jag mig ur sängen och ut från helvetet.

lukten hade blivit värre.


tillbringade större delen av dagen med att våndas över detta faktum, titta på TV och äta.

till sist var det i alla fall dags att åka till träningen.

min dag åkte ett snäpp neråt på hurra-skalan när några minuter hade gått. En man med borrmaskin hade fått för sig att han skulle borra i golvet i Kungsbergshallen medan vi tränade, eftersom det ju var en sådan underbart höstig höstdag. så den första inspiken på evigheters evighet gick käpprätt åt helvete, med viss - om inte all - credit åt borrmaskinsmannen och han icke existerande ljuddämpare. När han hade gått kunde vi i alla fall öva match. hurra!...

...nej!

nu kommer vi till den delen där jag är självisk. igen. trots att Frida var den enda som inte var där, var alla fyra icke-lagare-för-tillfället där. och de roterades in, för till skillnad från mig så är Tim god som en gud. det var jobbigt. de drog ner ganska mycket av spelet, men vi peppade så gott vi kunde, och efter ett tag blev det ganska bra spel i alla fall.

och nu kan jag bara tänka på turneringen på söndag. jag är så jävla taggad, att om man skulle jämföra med världens största kaktus, skulle jag vinna med hästlängder.

och nu märker jag att ättikspritburken som pappa ställde i proppskåpet kan sin sak. jag känner nästan inte alls av den sjuka äckliga råttlukten, och inte heller ättiksprit. underbaraste underbart. kanske får jag sova i min egen säng i natt i alla fall.




Trots misären så hoppas jag att åtminstonde den här vackra kvinnan hade en underbar födelsedag!

Lite bakgrundsinformation om Hannah:

som små knytt spelade vi tillsammans i samma orkester, åkte på läger och roade oss utan att nog egentligen riktigt veta vem den andra var.
vi började i samma klass på engelska skolan en vacker höstdag, och jag slutade i orkestern av diverse olika skäl.
Hannah är en fjäril med Hjärna. det stora H:et är med flit.
ack, mången gång har hennes enorma kunskaper räddat mina labbrapporter, min stavning och mitt humör.

Tack Hannah, och grattis på födelsedagen! <3