jag kan i ärlighetens namn säga att jag tycker alldeles för mycket om att skriva (och prata, åh vad jag älskar att prata!) för att inte skriva igen. man kan nog tycka att det skulle vara roligt om jag sparade mig och skrev långa, intressanta, vältaliga inlägg ungefär en gång om dagen (en gång i månaden, en gång om seklet.....) istället för att hafsa fram lite skit här och var. men vadfan, ni får ta det som det kommer, lite som när toalettstolen backfires. eh, ja.

var var jag nu?

just det, dit hade jag inte kommit än, men vi tar det ändå. jag kanske har varit lite oklar med min absoluta lycka, men om jag hade en hållbar hals så skulle jag stå längst upp på tårna (det blir långt, om man har jävligt stora fötter) och skrika ut i megafon att jag spricker av spänning inför det faktum att det är turneringsspel på gång, och att vi har sjukt mycket människor som vill och kan vara med i laget. och jag kan nästan inte beskriva mitt nästintill ångestfyllda hopp om att bli frisk tills tisdag då jag äntligen ska få träna med det officiella laget. och jag vill så himla gärna vara vänster och förhoppningsvis inte mottag att jag nästan går sönder. fy fan vad jag är peppad!

min andra lyckokälla kommer sig av Tatjana och Rebecka som haffade mig häromsistens när jag var i skolan och de var eld och lågor om att jag skulle vara med på nånting där "man får typ en halvtimme var, oh shit, det är ju asmycket, herregud vad kul!" och som visade sig vara en afton den 23:e Oktober som vi ska sjunga på. jag har ingen riktig koll på hur det går till, men jag kommer ändå att vänta till nästa tillfälle, vilket jag är sjukt pepp på! varför vänta? undrar ni kanske.

På grund av lyckokälla nummer tre, nämligen min resa till Amsterdam där jag äntligen kommer att få träffa mitt älskade lägerfolk, som tar fart den 23:e Oktober. Åh, jag längtar! även om det kommer att svida lite i plånboken.