Skoskaften börjar bli en bekant utsikt

sticka. ack, det är min nya passion. klicketiklicketiklick.

fast jag hade definitivt kunnat ha lite roligare garner, men men, sånt är livet. antar jag.
den här dagen har varit högst oproduktiv. säger man så? åh, orkar i ärlighetens namn inte bry mig! jag har bara slöat runt. fast det som stör mig mest är att jag brukar sova till två innan jag får ångestkänslor på sjukt fina dagar, och idag vaknade jag redan vid halv tio! halv elva hade jag redan börjat få tråkigt, så jag satt vid datorn (tråkigt....tråkigt....) jag åt frukost (tradigt....tradigt...) och sen dess vet jag inte riktigt vad jag har gjort. jag har cruizat runt i huset och tänkt på ingenting. nånstans runt lunch började jag dock få nog. raggsockorna hade trampats igenom, tangentbordet nötts till flisor och väggarna ekat tillbaka mina suckar så många gånger att det blivit små fula märken som aldrig går bort. och idag var ändå en ful dag! fy fan, jag hade kunnat sova hela dagen, men tack vare en av ödets nycker (det ska alltid vara så jävla roligt!) har jag belönats med gåvan att inte kunna sova länge när jag är sjuk.

känner mig så...otålig på något vis. fast på ett obehagligt sätt. måste få prata, måste få träna, måste få gå ut! det känns som om jag sitter i karantän! -liten och ledsen-

åh, ju mer jag skriver här, desto mer frustrerad blir jag! jag gör ju ingen nytta alls! om jag ändå måste upp så kan man väl tycka att jag skulle plugga den där historian, eller baka nånting, eller läsa på om rotationer som jag inte fattar, eller skriva brev eller...

[fyra timmar senare]

...eller skriva en sång, eller börja på min bok, eller läsa något, eller kolla upp saker med CISV som jag inte har gjort än, eller ringa någon, eller städa mitt rum istället för att bara sitta vid datorn och bläddra fram och tillbaka mellan flikarna Facebook, Deviantart och senaste Naruto avsnittet som jag ändå redan läst ut och vet att det inte kommer att uppdateras förrän om en vecka! gaaah, jag får  T Y F U S!
fast det värsta är kanske inte det att jag inte gör något trots att jag är precis sådär tillräckligt frisk för att göra det, utan för att jag äter istället. äteräteräter, kan inte sluta, matmatmat. det är väl okej när jag far omrking som en rymdraket, men inte när jag sitter stilla i tre dagar. ååh, huvudvärken!

nej, nu får det banne mig vara slut på negativiteterna.

lite produktiv var jag ju i alla fall.

se bara på det här sms:et som jag skrev i morse:

pojken med knästrumporna (som egentligen var en ond trollkarl) satt uppflugen i en fågelholk med sin livsfarliga balalajka. "håhå, nu skulle det sitta fin med en stekt sparv minsann!" skrockade han. men knappt hade han skrockat färdigt förrän Martiñez, den biffigaste sparven i hela skogen, dök upp utanför holken med ett viktigt papper.

"en vräkningsorder har jag här,
tillsammans med ett stort gevär,
och om du inte flyttar snart,
så flyger strax med väldig fart,
din värdighet till fjärran länder,
så även dina gula tänder.
så flytta dig nu illa kvickt,
för du blir mos under min vikt."

sjöng Martiñez med bas-stämma. Pojken med knästrumporna (som egentligen var en ond trollkar) fick vara utan sparv den dagen.


Martiñez är banne mig grym på att dikta alltså!


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0