Så har den berömda förkylningen lagt sig till med nya egenskaper. igen. vad härligt att någon här är kreativ i alla fall, för jag känner mig absolut inte sådan idag. Jag kanske skulle döpa den? Nej, jag skulle antagligen bara komma på nånting som Leif-Arne, Den Vidrige Herr Fernandez eller Snorre von Stroppkalops. För att sedan röra ihop det.

Från det positiva perspektivet rinner inte näsan, och jag kan äntligen andas igen, trots att det fortfarande luktar misstänkt likt mariekex överallt. Å andra sidan har hostan tagit sig till nya höjder, och jag befinner mig i ett slags avstängt läge. jag pratar inte ens för mig själv (vilket är absolut naturligt och fullständigt normalt).
jag hade någonstans i ett omtöcknat tillstånd inbillat mig själv att jag skulle på läger i helgen, med start idag. även om det bara är en slags efter-lägret grej så hade entusiasmen börjat infinna sig. peppen låg på topp, fötterna trampade och väskpackning planerades med förtjusning. nu skulle här åkas på Impact!

Icke.

För mig väntar istället två dagar av slötittande på tv, småätande, hosta och ångest inför varje minut extra som jag är sjuk. grattis saga, ta en kaka.
vill bli frisk! nu! ja tack!

...

Det är kanske inte den mest givande upplevelsen någonsin att läsa om mina icke-existerande strapatser och äventyr, men se det från den ljusa sidan; du mår genast absolut mycket bättre!




ungefär precis just här vill jag vara. asleep.