Söndag, mothafuckers!

... i vilket fall så hände det sjukt mycket på söndagen, trots att Valla A bara hade en enda match. Vi kom på att vi kunde göra Carro till libero (något vi borde gjort tidigare! Morr!) vilket verkade löna sig, eftersom vi i princip sopade banan med göteborg. [insert evil laugh]

Julia gjorde illa foten, men den blev som tur var bättre under dagen, och hon kunde hjälpa Valla B till en tredje-plats (vi landade på fjärde, ehe)

Damernas finalmatch som var den sista blev tre långdragna set, och hade jag inte varit så trött hade jag kanske brytt mig mer. Jubel när det var över.

Herrarna vann alla sina matcher och hade grymmaste hejaklacken (oss) i hela hallen måste jag säga. Yum. Foton togs, lagen tackades, och efter många om och men kom vi oss till slut iväg igen.

Bilen var tyst och stilla så när som på mumlet från Sara och Linnea i framsätet. Jag drömde om volleyboll och vaknade av att mina armar ryckte till. Efter ett jag var jag less på att sova, och sysselsatte mig med att titta ut genom fönstret istället. Dinas ben ryckte lite i sömnen, och Frida sov med öppen mun. Gullegull.

Efter ett tag kom vi till en statoil-mack, där kaffe, bullar, yoghurt och dylikt inhandlades. Därefter blev stämningen en helt annan. Med Five på högsta volym räckte vi ut tungan och körde om Tim med passagerare. Bara några minuter senare körde de om, tungorna ute.

Oh it was SO. ON.

Trosklädda rumpor trycktes mot fönster, händer klämde på tuttar, birds were flipped och make-out-sessions blev iscensatta. Kort sagt var hemresan skratt och tävlingar, och Saras gyllene kommentar får stå för stämningen i bilen. ”NU BLIR DET HUD!” ack ja, Sara är fan bäst!

Bilen bromsade in framför sporthallen med rutorna nere och musiken på max, och brudarna dansade ut i den ljumma kvällen. You gotta love it.

En efter en åkte vi hem, och nu längtar jag som fan till imorrn, då jag ska åka med Frida till Turkiet!

Blad blad barnkalas!