den elfte april fyllde Rebecka Klint 18 år. hon är därmed stor flicka, bilmogen, självständig på riktig och - som hon alltid varit - sjukt bäst!

lite bakgrunsinformation för er klantar där ute.

första gången jag såg Becka tyckte jag att hon såg väldigt vuxen ut. hon berättade att hon spelade i band, och min otillräcklighet växte. en tidig höstdag kom hon farande ut från buss nummer 16, ropade Saga!, och med ett skinande leende var hon ikapp mig och gick med mig till skolan. vi pratade om lite ditt och datt, och det var första gången jag kände att jag fick kontakt med någon som jag inte kände sen förut i klassen. Sigrid hade jag träffat redan när vi var små. Rebecka och jag pratade om nykterism, att hon skulle får en shitload of money av sin morfar när hon fyllde arton (?) om hon inte rökt eller druckit innan dess.

Hennes hår var knallrött, och det var en av mina finaste morgnar på länge det året.

jag tycker väldigt mycket om Becka, hon är en person som känns trygg och stadig, men ändå galen och farlig på samma gång. hon är stark, kreativ och självständig så det sjunger om det. och hon har en grym sångröst, vilket är något av en underdrift. hon har en SJUKT GRYYM sångröst.

Grattis igen Rebecka!