Det var tidig lördag morgon, och en ensam figur stod vid sporthallen och tittade på himlen, tillfreds med världen. Hon var fan först, och såg fram emot gratis kaffe från förloraren (som för övrigt anlände sist av ALLA!). Han skrattade och sa att det inte var hans fel, men inga ursäkter godtas, kaffe tack! Hela det fantastiska laget samt herrar B samlades så småningom och åkte i en lång karavan av bilar mot det samlade målet.

I bilen som senare skulle få namnet party-bilen nummer ETT klämde hon sig in tillsammans med Rymania, Kinell, Linnea The driver och Dina. Saga Skulle åka på RM i Bromma.

Matcherna började direkt när de kommit fram, och på plan fyra spelade Team Valla B premiärmatchen mot Göteborg D – och vann! Fulla av självsäkerhet och pepp intogs planen senare av Team Valla A. Svettiga som djur kämpade de med ett lag som bestod av två enormt kontrasterande sidor, men lyckades inte ta hem segern. Efter ett tag insåg laget att skillnaderna var för stora för att ett korrekt samspel skulle kunna infinna sig, och efter att ha vunnit endast en match av fyra den dagen var valla A ganska illa till mods när de infann sig på härbärget där de skulle spendera natten.

Vattnet i ån glittrade som pärlor när de kom fram efter en tjugo minuter lång bilfärd med nittiotalets musik på högsta volym. Solen var på väg ner, och luften var sval som vatten. Nyduschade och pigga fixade lagen i ordning sina fyrbäddsrum, och efter många om och men klämde man in sig i bilarna igen och det bar av mot stadens kärna.

Det blev inte alls som de hade tänkt sig – för tjejerna. Baren var liten och trång, stolarna räckte inte till, och musiken var hög. Efter en timme hade alla tjejer fått nog, men herrarna ville vara kvar och dricka öl (som inte tjejerna fick). Till slut ville i alla fall även Berra åka med tillbaka, och Partybilen var återigen på vägarna! Frida knyckte ett knippe ballonger från en dörr (vi älskar henne), saga köpte fyra pingvinstänger som hon inte åt upp (inte lika älskvärt) och Sabina yttrade helgens finaste kommentar när några trevliga människor kom upp bredvid bilen; LÅS DÖRRARNA – FÖR FAN! Varpå hon med yttersta desperation trycker ner låspluppen. Hon hävdade senare att de såg extremt skumma ut. Killarna i bilen bredvid vinkade som fikusar, och efter ungefär trettio minuters väntan på de tjejer som inte följt med på banketten rullade de iväg!

De åkte hem, spelade Neger och president (SAGA ÄGDEE) och gick sedan och lade sig-

-För att väckas klockan åtta av en extremt grinig Tim. Herrejemine vad han såg sur ut! Flickorna funderade över hans grinighet i cirka två sekunder, varefter de sprang iväg mot soluppgången och en underbar frukost.

The end.

Eller inte riktigt. Men fortsättningen kommer sen, förhoppningsvis lite roligare än det här krafsiga inlägget.