klockan är snart halv elva, men jag har inte bestämt mig för om jag ska sova än eller inte.

dagarna har virvlat förbi, och bilkörningen har övats på flitigt. på tisdag ska jag köra halkan, något som tydligen är jättekul. Jag är pepp! något annat som jag var pepp på var kompiskväll hos Tom i fredags. Jag övningskörde in till stan i en värld som såg ut som guld efter att molnen äntligen farit förbi (najs) och tog med mig resterna av tårtan som bakades häromsistens (inte så najs). Fanny och jag köpte godis som smakade fel, men enligt mitt tycke - ändå gott. sen kan ju jag äta kottar bara de är doppade i choklad, men det hör inte hit! det dansades och dracks och tjoades och tjimmades och jag och Fanny hade ett jättefint moment i sandlådan på den fula lilla gungsälen medan stjärnorna tittade fram för en stund. vi pratade om allt och inget och sånt där som är viktigt, eftersom vi pratar om det.

dagen efter klev jag upp först, kittlade Fanny och KE under fötterna och fick Tom att ställa iordning frukost. den gullgåsen. haha, skämt åsido, jag och martina gick till resecentrum redan klockan elva, eftersom ärenden fanns att uträtta. jag skulle göra iordning i stallet alltså.

tokvärt! (tack för det grymma uttrycket Lina!)

sömnigheten, rastlösheten och den begynnande bakis-känslan var som bortblåsta i den hö-doftande foderkammaren, skottkärrans verkliga tyngd fick ner mina tankar på jorden, och den svala vinden friskade upp huvudet betydligt.

på kvällen pratade jag med världens bästa Rasmus och åt fjällyoghurt, och vi pratade om foto och glasögon och födelsedagar. herregud, jag vill inte växa upp. jag saknar lite våra rollspelskonversationer om mr Meechan och diverse andra skumma typer.

men det som varit är inte nu, och det skulle bli som att ta upp ett tuggummi som tappat smaken och äta det igen. en helt annan upplevelse.

och på tal om upplevelser! den här dagen var bäst. den var fem barn.

klockan tio gick jag upp och släppte ut hästarna i morgonsolen som silade sig in genom den glesa skogen, åt frukost och bestämde mig för att cykla och kolla omgivningarna. huset låstes, och jag trampade iväg med min kamera i cykelkorgen på en tjock tröja. vädret hade inte kunnat vara finare. det var varmt i solen, men svalt i luften, så jag hade kunnat cykla hela dagen. och det gjorde jag nästan, eftersom jag svängde av mot nykil för tidigt, och därmed inte kom in på den lilla grusvägen till ett öde hus, utan en landsväg istället. förbi Gammalkil kyrka, kohagar, hus med röda knutar och gubbar med rullator.

en cykeltur som skulle ha blivit cirka fyrtio minuter blev istället en och en halv timme. jag svängde förbi Isaks hus, men stannade inte för att hälsa på, den gossen vet man väl aldrig hur länge han sover! kom till slut fram till det lilla huset i alla fall, efter många om och men. det var perfekt. det var som i en konstig dröm, där huset har säckat ihop totalt på mitten. bara skorstenen stod rakt upp.

sen cyklade jag hem.

åt.

fixade i stallet (oh ljuva lycka!)

...och cyklade iväg till pendeln på Elias cykel. Den kedjan är inte lite konstig. den hoppar och skuttar som en ko som precis blivit släppt på sommarbete, men den hoppade i alla fall inte av!

efter sju minuter á la pendeltåg var jag i stan, och styrde stegen mot sporthallen, där jag träffade Linnea och hennes kompis.

fyy faan vilken match! tror inte att jag var avslappnad en hel sekund, men å andra sidan kan jag väl aldrig vara det när det gäller volleyboll.

gick till resecentrum med Rasmus och Agnes, och hade en himla fin (men kort) pratstund med allas vår favoritgosse. den fick visserligen ett ganska abrupt slut när farfar kom för att hämta mig (haha, som på dagis!) men alla stunder är välkomna stunder, hur de än ser ut.

men ååh, matchen!

jag kan väl bara säga att jag tycker synd om er som inte var där! nu funderar jag på att följa med supporterbussen till falkenberg på fredag, men då missar jag IV-valet. hmm, hoppas att vi bara ska göra eget arbete då!