Det regnar lätt när han kommer gåendes nerför gatan. jag kan känna igen honom på mils avstånd, och jag blir lika glad varje gång. en trygg hamn, någon som man känner sig verklig med. han har ett knallrött paraply som knappt avfärdar regnet alls (men det är tanken som räknas) och han säger att jag ser proffsig ut när jag struttar runt i träningsoverall. jag känner mig proffsig. Jag känner mig överhuvudtaget glad och bra, trots att dagen inte varit särskilt inehållsrik alls.

på Elsas fikar vi, pratar om jobb och träningar och vad man vill och saker jag är nervös över. och tro mig, jag är nervös. även om jag är hur glad som helst.

Vi skiljs åt, och på väg till kungsis cyklar världens finaste Sara ifatt mig, och den gullungen ger mig skjuts på hennes pakethållare upp till hallen. bäst!

och på tal om bäst. jag tror inte att jag har tränat så här bra på HUR LÄNGE SOM HELST! boll efter boll dödades och räddades av yours truly, och världen var det finaste som fanns. alla bekymmer, små saker som måste göras, var bortglömda, och i mitt huvud fanns bara bollen, spelet, lyckan och kämparglöden. Den är en eld som pumpar blodet runt i kroppen, driver mig fram på planen, skjuter mig upp i luften med ett kraftigt avstamp, och då finns inget annat. någonsin!

i morgon börjar jag tjugo i två (tacktacktack för att muntliga provet är avklarat), har trafikantkunskap, och på lördag smäller det.

då åker vi klockan fem från sporthallen för att spendera helgen i bromma och KICKA ASS! RM here I come!