och så var det den där som inte blev klar
om ni kommer ihåg mina tidigare inlägg så skrev jag om ett äventyr med Isak och Rasmus, och utlovade en fortsättning följer.
detta har hänt: en lång och svettig resa mellan linköping och sturefors har tröttat ut Saga och Rasmus, och de tar en paus vid en ica butik. utanför butiken träffar Rasmus sin bror som inte har varit försvunnen men som ser mystisk ut. hemliga kodade meddelanden som låter som artighetsfraser utbytes dem emellan, och Saga sörplar oförstående på en Loka citron. Isak anländer sent - varför är han sen? vem uppehöll honom? och varför är han så glad? kanske är han bara Isak. kanske är det en charad. ingen vet. de tar sig till badplatsen - men det är fullt av folk. från ingenstans kommer förslaget om att åka till Grebo, och Isak hinner bara nämna hopptorn och mopedkörning så har han Rasmus på kroken. Saga är precis lika lättövertalad.
[intro med cool musik]
vägen till Grebo är lång, men bara för Isak, ty det är han som cyklar. Rasmus kör för första gången moped med växlar, och Saga ber för sitt liv i kurvorna. "Ska man inte hålla ner växeln när man gasar?", "när ska man växla då?" och "vad fan!" är fraser som Saga inte vill höra, men som högt och tydligt ljuder genom motorns buller. det är lite fint ändå att förklara för pojkar hur växlar, gasar och motorer fungerar.
helskinnade anländer vi tillslut i Grebo, där badshorts lånas (för min del) och hopptorn intags, och för första gången på flera år skiter jag i att vara en rädd tös som inte vågar dyka dumt, och det är det finaste som finns. det är sjukt befriande att svanhoppa från trean och dyka baklänges från bryggan. vi äter singoalla och pratar om allt och inget, Rasmus fryser och isak och jag voltar från bryggan in den tidiga kvällningen.
efter ett tag bestämmer vi oss för att åka hem. Isak och jag åker moped, och Rasmus cyklar. i sturefors bestämmer vi att Isak skjutsar mig hem med en lånad hjälm, och Rasmus cyklar tillbaka till stan efter att ha ätit hemma hos sin mamma.
vägen hem är lång, men luften är fin och solen är röd, så det gör ingenting alls.
detta har hänt: en lång och svettig resa mellan linköping och sturefors har tröttat ut Saga och Rasmus, och de tar en paus vid en ica butik. utanför butiken träffar Rasmus sin bror som inte har varit försvunnen men som ser mystisk ut. hemliga kodade meddelanden som låter som artighetsfraser utbytes dem emellan, och Saga sörplar oförstående på en Loka citron. Isak anländer sent - varför är han sen? vem uppehöll honom? och varför är han så glad? kanske är han bara Isak. kanske är det en charad. ingen vet. de tar sig till badplatsen - men det är fullt av folk. från ingenstans kommer förslaget om att åka till Grebo, och Isak hinner bara nämna hopptorn och mopedkörning så har han Rasmus på kroken. Saga är precis lika lättövertalad.
[intro med cool musik]
vägen till Grebo är lång, men bara för Isak, ty det är han som cyklar. Rasmus kör för första gången moped med växlar, och Saga ber för sitt liv i kurvorna. "Ska man inte hålla ner växeln när man gasar?", "när ska man växla då?" och "vad fan!" är fraser som Saga inte vill höra, men som högt och tydligt ljuder genom motorns buller. det är lite fint ändå att förklara för pojkar hur växlar, gasar och motorer fungerar.
helskinnade anländer vi tillslut i Grebo, där badshorts lånas (för min del) och hopptorn intags, och för första gången på flera år skiter jag i att vara en rädd tös som inte vågar dyka dumt, och det är det finaste som finns. det är sjukt befriande att svanhoppa från trean och dyka baklänges från bryggan. vi äter singoalla och pratar om allt och inget, Rasmus fryser och isak och jag voltar från bryggan in den tidiga kvällningen.
efter ett tag bestämmer vi oss för att åka hem. Isak och jag åker moped, och Rasmus cyklar. i sturefors bestämmer vi att Isak skjutsar mig hem med en lånad hjälm, och Rasmus cyklar tillbaka till stan efter att ha ätit hemma hos sin mamma.
vägen hem är lång, men luften är fin och solen är röd, så det gör ingenting alls.
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hallå jag lyssnade på värsta blues/jazziga låten när jag läste inledningen till det här inlägget och det passade värsta bra...fick känslan av en gammal deckare du vet en sån där deckaren är berättarrösten och pratar långsamt till en melankolisk saxofonlåt :O
Trackback
