Mitt liv är en karusell, och jag har glömt säkerhetsbältet. I Lördags hade vi match i norrköping där vi kämpade tills skorna glödde. det räckte dock inte hela vägen, men alla i laget känner hur det nalkas. det är en elektricitet i luften som inte varit där tidigare, men det har gått bättre och bättre, och nu börjar det lukta seger. bättre sent än aldrig!

När vi kom hem körde jag hem Rebecca och sen var det raka vägen till jobbet där chilli con carne regerade. fy faan vad gott! åh ni fattar inte, jag hade inte ätit på hela dagen förutom frukosten eftersom matchen spelades runt lunch, och att äntligen få lite mat i magen var KUNG! kvällen spenderades därefter med att pyssla, måla Pippi Långstrump med knotig näsa och titta på Så Mycket Bättre och käka ostbågar. omnomnomnomnom.

när klockan hade dragit sig mot nio var det dags att lyfta och dra vidare. det var dags att ta biljäveln (åh jag älskar min biljävel som för övrigt heter Oskar) och åka hem till Lina, ty vi skulle ut och dansa. När jag kom dit (efter många om och men) fick jag lövbiff med pommes frites, biernessås, samt lök och svamp. D-O-G. så himmelskt gott, åh, det var så att smaklökarna dansade efter att ha gått på tomgång (aka makaroner och pannkakor) den senaste månaden. gööött!

Vi kom oss iväg vi tiotiden, träffade Fanny vid Yngves och gick till La Scala, där Jag träffade Olle, fanny träffade Nikolas, och lina träffade halva Linköping. fin kväll. vi strosade vidare till Pitch Black där vi dansade, strulade, och var allmänt fulla och fina kalaspinglor.

Lina och jag avslutade kvällen med att gå till Skäggetorp i snön (utan halsduk!! DÖDEN!) och trilla bums i säng klockan sex på morgonen.

nu till lite bakgrundsinformation innan jag berättar om min söndag.
Det var nu sedan länge bestämt att Frida Ryman och Undertecknad skulle sitta i sekretariatet på en match dagen i fråga. Jag hade hört viskas om att det var klockan fyra vid Folkunga, och att herrar B skulle spela, men yr som jag är frågade jag (klockan halv fyra på morgonen) Tim var och när det skulle vara. han spelar trots allt i deras lag och bör ha stenkoll, tänkte jag.

klockan halv två hade Lina och jag sovit klart, och jag sneglade på mobilen för att se om något svar stod att finnas. det gjorde det. displayen lös som en stjärna med orden "1 pm at Ljunkan!"

panik. sten i magen. skrumpet innanmäte. ångest- nejnejnejnejnejnej.

tänkte att Tim antagligen spelade, ringde Andreas i panik. frågade om det var klockan fyra. ja sa Andreas, herrarna spelar fyra i sporthallen. ANDAS UT! lite prat, och va? är det elitlaget? men Herrar B då? eller har damerna match??!

...

innan vi går vidare vill jag informera om att jag var nyvaken, hade skuldkänslor som en rymdraket utan färdkost och var styressad upp över öronen.

...

det enda jag uppfattar av det Andreas säger är: klockan ett på Ljunkan.

il i bil och jag kommer fram till Ljunkan klockan två, med endast en clementin i magen. inne i hallen möter jag till min fårvåning (och förhoppning) Mici, som står och pratar med någon. jag frågar om det var frida och jag som skulle suttit i sekretariatet, och får höra att det var två sena tjejer där inne. möter Frida som har matchkläder på, och efter lite ångestgråt har jag fått utrett för mig att vi ska sitta i sekretariatet. men inte nu. klockan fyra i sporthallen, och det är inte herrar B som spelar, utan Elitlaget.

LOTTOVINST! åh, ibland händer det, ibland är man inte dum som spån, utan bara jävligt tursam. Frida jag och Tove åkte bil till sporthallen, nät sattes upp, poängtavla plockades ihop, Tove hjälpte till att köpa mat till oss (GUDAGÅVAN TOVE) från McDonalds, och livet var fint. herrarna förlorade, jag och Frida åkte hem, och snipp snapp snut så var sagan slut.

yes boxx