seeeg daaag.

steg upp vid två, löste rubiks kub, åt frukost, lullade runt i huset, löste rubiks kub, läste lite SO, läste lite manga, löste rubiks kub. igen.

jag har nu officiellt ätit upp kines-pepparkakan, men det var inte jag som började!

andra saker jag ätit upp: knäcken, chokladplupparna som jag fick av Frida (som man egentligen ska göra drickchoklad av), min värdighet.

den här bloggen har inget liv, så här kommer den fantastiska sagan om Bertil med Dragspelet!

Bertil med Dragspelet gick ner för gatan, trallandes på en utomordentligt fånig sång. ni vet, en sån där som sätter sig på hjärnan direk, och sakta men säker förtär och muterar allt omkring sig tills det bara finns en liten kvidande gröt kvar där hjärnan befunnit sig? ja just precis, en sån.

I vilket fall som helst så var Bertil med Dragspelet ovanligt glad idag - han hade köpt nya öronmuffar, och de värmde bra om knäna (Bertil med Dragspelet hade aldrig riktigt förstått poängen med öronmuffar) så han kunde nästan gå med lederhosen året om. Ack, vilken lycka! aldrig mer skulle han behöva ha overall, målardräkt, fotbollsstrumpor eller något annat otyg på sig! han log ett fjantigt litet leende som tryckte de pluffsiga kinderna närmare de pluffsiga öronen, och fick de små kisande ögonen att kisa ännu mer. nu tror ni kanske att Bertil med Dragspelet är av den lite större modellen. ja, ni kanske rent av tror att han är av storleken "Pråm"! men där tar ni fel, gott folk. Bertil med Dragspelet är endast pluffsig i ansiktet. annars är han smal som en get mellan två kassaskåp, ska ni veta.

Bertil med Dragspelet (vid det här laget har ni nog förstått att dragspelet är en utomordentligt irrelevant detalj, förmodar jag?) kilade runt ett hörn, och höll precis på att springa in i Flickan som Springer med Saxar (för att hon känner sig farlig då), och trots det långa namnet (och den långa saxen) lyckades Bertil med Dragspelet att undvika en förödande kollision. De hälsade vänligast på varandra i någonting som kan liknas vid en tävling i sliskig artighet - Bertil med Dragspelet (som är irrelevant) och Flickan som Springer med Saxar (för att hon känner sig farlig då) är nämligen ärkerivaler!

nu hade man kanske väntat sig en fight. en duell av blodigaste slag, där saxar möter dragspel i en svettig och ärofylld kamp! Och ja, en kamp blev det sannerligen:

"God dag, min bäste herre, en sån tur att du var kvick, så att du inga repor i ditt dragspel fick!”

”Ja väl var det, min fröken, och får jag säga nu? Det var en tjusig sax det där, söta lilla du!”

”Saxen går väl an ibland, men inte är den fin, inte så som dragspelet som häng på magen din!”

”Jag tackar allra ödmjukast, min söta fröken Sax, och jag skulle gärna prata mer, men måste gå nu strax.”

”Då möts vi väl en annan gång, vid en annan plats, en annan dag i veckan vid en tid som inte satts!”

varpå Flickan som Springer med Saxar (för att hon känner sig farlig då) kilade iväg längs med gatan, utan att låta Bertil med Dragspelet (som var ganska irrelevant) få sista ordet. Knävelens byflänga, nu fick den satans tösen sista ordet igen! Tänkte han, och svor på att ha minst tio tusen artiga rim färdiga före kvällen.

Bertil med Dragspelet fortsatte ner för gatan med bestämda steg – det var dags att skrida till verket.