Eftersom mina senaste blogginlägg har varit lite torftiga på senare tiden så kommer här min superba förklaring, nytvättad och aldrig tidigare använd -  totalt out of the blue!

...Läxor.

usch, jag vet, I'm a despicable person, shoot me now!

eller vänta, hoold it! jag ska gottgöra er, som den magiska fe jag är.

[hostar diskret]

Jag vaknade på tisdagen av att rummet var ljust och pappa morrade ondskefullt om att Moa och jag skulle gå upp genast, och nu var det snabba ryck, och klockan var fem över halv sju!

förvirrad som en annan cockerspaniel virvlade jag upp ur sängen med huvudet fullt av frågor om vem jag var och varför mina fötter var så kalla när mitt täcke var så varmt. inget svar fanns, så jag brakade ner för trappan för att äta lite frukost på fem minuter och sedan packa skridskor.

ett par skridskor är inte så tungt.

tre, däremot, är det.

pendel buss och promenad slaktade mina axlar, men skridskorna togs emot med guldstjärnor av Lina och Fanny, vilkas gymnastiklektion på is därmed var räddad.

inte alls pepp på att skrilla runt utomhus i snålblåsten, men Pelle, som den ängel han är, hade fixat så att vi fick vara inne i hallen!

SCORE

fötterna torterades efter ungefär en timme, och resten av tiden var en fråga om huruvida fotbollen som man skulle sparka på var värt besväret eller inte. det var mot alla odds en sjukt rolig gympalektion.

när dagen var slut och småkillarna som bestämt sig för att byta om i vårat omklädningsrum hade spelat tuffa tills Fanny slängt dem åt sidan (Fanny är min idol) styrde jag stegen mot sporthallen, där träningen väntade.

Jag blir så sjukt arg på mig själv när jag gör fel fastän jag vet hur jag ska göra rätt, och fastän jag gör rätt i vanliga fall. vänsterhöften pekar numer i alla fall mer åt rätt håll, men armen måste också justeras tack vare det.

andas djupt och tänk på apelsinerna, så löser det sig.

[Rasmus, är jag verkligen en känslomässig katastrof?]

Solen stack fram sitt ansikte idag! Nej kanske inte på riktigt, men det är i alla fall så jag känner när Rasmus och jag har en lucka i kalendern samtidigt och stämmer möte på Elsas Hus för kamratligt umgänge av högsta klass.

som brukar betyda chokladbollar, skratt och te.

men det är fan nåt av det finaste som finns, för det är med en av de finaste som finns.

(such a poet!)

jag längtar till våren, och till beachlägret i Turkiet som jag och Frida åker på i vecka 18!
v å r v å r v å r ! !

jag längtar även till måndag, då strukturerad träning väntar. seriöst, jag borde inte stanna kvar efter att Tim sticker, det blir bara flams och trams.

men innan måndagsträning med sin guldkant kommer ska jag träffa Fanny och Evan och umgås. vi är ju trots allt de tre musketörerna, minus värjorna och de kalasfina kläderna.