ute ligger molnen grå som ett filter över himlen, som ett lock på sommarsolens starka strålar fångar den in en fuktig värme som då och då bryts av en vindpust. Timrapporten ligger framför mig, blank som isen om vintern, tom som mitt huvud och mina ögon. en timme har jag suttit och stirrat på den, trots att det finns massor att göra. dammiga kläder måste plockas upp från golvet, håret måste tvättas från fyra dagars smuts, banken måste besökas för frågor om dosan som inte gör som den ska.

där ute tickar världen och tiden förbi, hur stilla det än ser ut att vara, men här inne står visarna stilla. jag borde känna panik, jag borde febrilt försöka hinna med det omöjliga att hinna allt. men jag sitter stilla. munnen är stängd, ögonen tomma och jag har inte ens brytt mig om att byta om från pyjamas till vanliga kläder. i magen molar en stumhet som inte vill tystas, i huvudet har vågorna av tankar stillat till en blank insjö. äta, tänker jag. men jag rör inte en muskel. tanken fladdrar förvi som en svag fjäril på bleka vingar, och med en vindpust är den borta igen.

jag vill inte.

jag orkar inte.

jag kan inte.