once upon a time...
började jag ettan på gymnasiet. där fick jag lära mig hur man omvandlade decimaler till procent, hur man ritar perspektiv, samt hur stalking går till.

för det första så har objektet aldrig sitt riktiga namn, never. de kan ju höra när man pratar om dem. för det andra så är allt de gör underbart bra och bäst, och ens kompisar måste göra narr av det i form av balettkjolar.

nåväl, från ett ämne till ett annat.

för typ hundra år sen fyllde minsann en gosse år som inte har nämnts så mycket i denna blogg tidigare. Dat Duong nästlade sig på något mystiskt vis in i min umgängeskrets när jag kommenterade hans coola tröja på bilddagboken. jag vet, det luktar fjortis lång väg! hur som haver så är Dat i alla fall en hyvens kille som gärna pratar internet-skämt och hänger på 4-chan. han ritar som en galloperande gud jag hatar honom litelite för det. media programmet med samhällsinrikting på Anders Ljungstedts Gymnasuim har tuggat och spottat ut denne gosse som en fullfjädrad student, och nu vet jag inte alls åt vilket håll han är på väg åt -host- arbetslös -host-

egentligen känner jag inte Dat så himla väl, jag vet att han brukade gå runt i en täckjacka som såg ut som en sovsäck, att han gärna köper choklad på Preem men dricker kaffe svart och att han härmar sin lillasyster ganska dåligt på msn. men samtidigt så känns det som att även om man inte pratar med honom på hundra miljoner år så är det okej att bara knäppa på datorn och säga SHUUU. det blir liksom aldrig dåligt. brabrabra.

i alla fall, GRATTIS DAT! även om det är alldeles för sent, och även om du fyllde år innan Fanny. nu är du äntligen en gammal gubbe.


fråga inte ens. just accept it.