nu i dagarna är det många som fyller år, och Malin är en av dem. arton år fyller hon denna dag, Julius den andre. oh yes.

Malin och jag träffades när vi var tolv år, och hängde i sexan med Amanda Tälle, fick excellent i engelska, föll pladask för Rasmus, hängde med Erik och Jonte och drog fräcka skämt om mjölk i sjuan. vi åt flourtabletter på skoj och för att det var gott, våndades i no-salarna och läste Sagan om Isfolket - snuskböcker för kvinnor i klimakteriet. när vi var tretton visste vi alltså hur det var att ha sex med en demon och att man inte använder dubbla negativ i en och samma mening.

Jenny blev ett tillskott i vår bekantskapskrets när vi var med klassen på simhallen, och vi var en obrytbar trio ett tag. Malin och jag gick runt med händerna i varandras byxfickor, satt i knät på varandra i korridorerna, ordnade övernattningskalas tillsammans och fick våran homofobiske men ändå ack så älskade mentor att oroa sig över vårt intensiva umgänge. en del har nog trott att vi varit tillsammans, vilket roar mig to no ends.

på min lillasysters övernattningsfester var malin ett konstant inslag. det var hon och jag som drev skräck-verksamheten utklädda till diverse spöken, och skrämde skiten ur de små barnen.

någonstans bland betygen och volleybollen och rebecka drev nog malin och jag ifrån varandra, men vi kommer aldrig att klippa våra band helt. Malin är en sån där som jag kan prata med när som helst, även om det går ett halvår emellan. vi kanske inte är så nära som vi skulle vilja vara, men vi kommer aldrig heller att bli främlingar.

vi är för bäst.

Grattis malin, min allra minsta lilla heffaklump!