världens bästa Karlsson
hjärtat var svullet av galna glada vibbar när fredagskvällens ljumma vind strök omkring knuten. Sigrid fyllde arton. i väskan låg hennes present och två öl, och pendeltåget var fullt av guldigt solljus och bruna ben i jeansshorts.
vi gick runt på barer, drack mest smirnoff ice och pratade om alfahannen och livet i största allmänhet. det var sjukt fint att leva just i den natten.
Sigrid och jag var bara små-pjuk när vi träffades första gången på andra våningen i musikskolan där stråklek höll till. vi fick lära oss att spela viola, violin, cello och kontrabas. vi var ascoola, var med i musikaler som apor och älgar och åkte till musikläger på vandrarhem. vi sov i samma rum som Elin och Sandra, och vi kom fram till att det bästa sättet att sova på var i fosterställning med ena handen mellan knäna som dunkade i varandra annars. jag åt godis som såg ut som små citronklyftor (var är de nu?) som var röda, orange och gula. jag blev stucken av en geting i ljumsken och Sigrid hade större bröst än mig. åh, jag saknar nog lite att vara tio år och naivast i världen. vi klättrade ut genom fönster och letade musslor i sjön som låg vid vandrarhemmet.
När jag tretton år gammal slutade i orkestern tappade vi tyvärr kontakten, men Sigrid dök upp i mitt liv igen när jag fjorton år gammal skulle spela teater på Elsas Hus. hon hade förvandlats, som en larv i en puppa, till en vacker fjäril i svart tyllkjol och grönrandiga knästrumpor. det röda håret var färgat och friserat, och jag såg i henne det jag alltid velat se i mig själv. styrka. överlevnadsförmåga där jag själv höll på att ge efter för trycket.
till slut möttes vi igen när vi valde skola. Anders Ljungstedts Gymnasiums utbildning i Bild och Form hade lockat våra hjärtan, och yra och glada av lyckans rus plenerade vi tillsammans med klassen utklädningsdagar och fina minnen. och fint blev det.
Sigrid betyder mycket för mig. hon är smart, har otroligt rolig humor, och är en fantastisk konstnär. hon behärskar språkets alla finesser och är väl bekant med ordens inflytande. hon har förmågan att måla med sång och ord och färger och bilder. hon är fantastisk.
Grattis på födelsedagen igen Sigrid!
vi gick runt på barer, drack mest smirnoff ice och pratade om alfahannen och livet i största allmänhet. det var sjukt fint att leva just i den natten.
Sigrid och jag var bara små-pjuk när vi träffades första gången på andra våningen i musikskolan där stråklek höll till. vi fick lära oss att spela viola, violin, cello och kontrabas. vi var ascoola, var med i musikaler som apor och älgar och åkte till musikläger på vandrarhem. vi sov i samma rum som Elin och Sandra, och vi kom fram till att det bästa sättet att sova på var i fosterställning med ena handen mellan knäna som dunkade i varandra annars. jag åt godis som såg ut som små citronklyftor (var är de nu?) som var röda, orange och gula. jag blev stucken av en geting i ljumsken och Sigrid hade större bröst än mig. åh, jag saknar nog lite att vara tio år och naivast i världen. vi klättrade ut genom fönster och letade musslor i sjön som låg vid vandrarhemmet.
När jag tretton år gammal slutade i orkestern tappade vi tyvärr kontakten, men Sigrid dök upp i mitt liv igen när jag fjorton år gammal skulle spela teater på Elsas Hus. hon hade förvandlats, som en larv i en puppa, till en vacker fjäril i svart tyllkjol och grönrandiga knästrumpor. det röda håret var färgat och friserat, och jag såg i henne det jag alltid velat se i mig själv. styrka. överlevnadsförmåga där jag själv höll på att ge efter för trycket.
till slut möttes vi igen när vi valde skola. Anders Ljungstedts Gymnasiums utbildning i Bild och Form hade lockat våra hjärtan, och yra och glada av lyckans rus plenerade vi tillsammans med klassen utklädningsdagar och fina minnen. och fint blev det.
Sigrid betyder mycket för mig. hon är smart, har otroligt rolig humor, och är en fantastisk konstnär. hon behärskar språkets alla finesser och är väl bekant med ordens inflytande. hon har förmågan att måla med sång och ord och färger och bilder. hon är fantastisk.
Grattis på födelsedagen igen Sigrid!
Kommentarer
Trackback