solen sken som en eldkastare på himlen, och likt en nybliven far öste den sin värme över världen. bakugn vore nog rätt ord att använda sig av om man skulle beskriva mitt rum när jag vaknade på morgonen i tisdags och klev upp för att spela beach med Sofia Stina och Rasmus.

det. var. varmt.

Sanden var varm som plåt, och jag befarade att mina arma fotsulor skulle brännas till kol när jag klev på banan för att sänka nätet. trots hettan och den olidligt varma sanden var dagen fin, och det var trevligt att träffa folk som jag inte hade sett på år och dagar. 

Rasmus hade solat ett plåster-märke på ryggen [applåder] och köpt en djembe [stående ovationer] och Stina och jag följde med honom till hans lägenhet där vi jammade och Stina spelade in med ljud av tveksam kvalité. livet var fint, och det började dugga när Stina skulle åka hem.

efter ett par minuter kom hon in igen, blöt med glad efter att himlen hade öppnat sig över henne och hennes cykel.

efter ett tag slutade det i varje fall regna, och Stina åkte hem och Rasmus och jag gick in till stan, där regnet gjorde en come-back.

men det gör inget, för jag har längtat efter regnet.