jag hade precis kommit hem och satt och åt lite när Rasmus kom med den briljanta idén att jag skulle åka hem till honom och se lite film. okej tänkte jag, och övertalade pappa att låta undertecknad övningsköra in till berga (eller snarare coop). Rasmus var inte hemma när jag kom dit, men jag fick spendera lite kvalitétstid med trapphuset, så ingen skada skedd.

efter cirkus femton minuter anlände gossen och trapphuset fick sköta sig självt. en runda till coop gjordes och vi bestämde oss för att gå en promenix. det låg dimma från dagens regn över fälten, och jag förbannade den dag jag glömt att ladda batteriet till min kamera. morr. ingen fara på taket, Rasmus och jag went our merry way, poppade popcorn och såg The Number 23 och halva Casanova. när datorn stängde av sig själv i något som liknade protest somnade rasmus som ett barn.

jag. kunde. inte. sova.

dels för att rasmus hade knölat ihop det ena täcket och lagt sig på det och jag inte hade hjärta att väcka honom genom att brutalt rycka undan hans kudde, och dels för att ögonen vägrade sova. i flera timmar låg jag och tittade på en ljusfläck som hade lyckats ta sig in genom det öppna fönstret och undrade varför jag levde. och varför jag inte kunde somna. jag nickade till ett par gånger och trodde att sömnen äntligen infunnit sig - men icke.

på morgonkvisten var jag så trött att jag kunde döda. då vaknade lille rasmus och tittade oförstående på mig genom sömndruckna ögon och sa (grymtade) med mild stämma  "varför har du inget täcke?" varpå han rullade över på sidan och jag tog tillfället i akt att ta vara på det andra täcket som frigjorts. inte för att det gjorde någon nytta, det var extremt varmt i Rasmus lägenhet som väl kan liknas vid en skolåda (en fin skolåda bör tilläggas!).

låg och svettades i kanske fyrtio minuter innan gossen vaknade till igen, tog sig tid att fästa blicken och frågade "vill du gå upp?" varpå jag svarade att jag inte somnat än. panik och uppror och va? så vi sov vidare. somnade äntligen på riktigt och drömde om att åka skridskor och en himla massa annat konstigt.

när morgonen infunnit sig på allvar och människorna voro uppstigna städade Rasmus sitt hus och jag rostade bröd.

you may henceforth call me by the name of toastmaster. bröd to the people, and may it be rostat! värmen blev lite för mycket, så efter en stund bestämde vi oss för att bada. badbyxor lånades av Rasmus, och efter lite överläggningar med en del personer och en himla massa om och men där jag tror att jag förvirrade Becka ett par hekto för mycket blev det bestämt att vi skulle möta Isak vid ica i Sturefors och bada vid en brygga. score!

hundra tusen kilometer senare på en cykel med pedalerna för långt ner för mina korta ben (Agnes! hade önskat att vi kunde fråga om lov men du svarade inte. så nu är jag en cykel-tjyv. en cykel-tjyv som för ett ögonblick trodde att du hade ben som en stork.) var det inte lika score, men att anlända till Ica var det. dricka inhandlades tillsammans med pingvinstänger. efter en liten stund kom Isak i alla fall, och vi upptäckte till vår fasa att badet var crammed with annoying people.

dun dun duuun!

fortsättning följer.