värmen pulserade i rummet. i en kokong av ett vitt duntäcke med vårblommor som motiv låg en kropp tung av sömn drömmar. andetagen fick kroppen att höjas och sänkas i sakta mak, och i blodådrorna pulserade livet lugnt och stadigt. rullgardinerna var som mörka fyrkaner med en gloria av morgonljus, och ökade känslan av att hela rummet jäste. Det var morgon, klockan var tio, och livet var det det skulle vara.

ögonen öppnar sig sakta, för att sedan blinka bort sömngrus från ögonvrårna. drömmar om grönblått vatten i mörka simhallar, röda varma floder mitt i vintern och lägermusikanter ligger fortfarande kvar som ett töcken i kanten av medvetandet. drömmar om att inte veta vart man är på väg, om att plötsligt vara naken, men ändå i vattnet, om att be om kläder - drömmar om att bara följa direktiv från människor man ser upp till - ligger fullt blottade för sinnet. och de får ligga där, de står för sig själva.

fem i tio flyger rullgardinen upp, och magin är bruten - men ersätts genast av en ny. solen badar rummet som aldrig förr, och det känns att våren är nära. hela kroppen fylls av värme, sol och musik, och i köket träffar jag Nutella och Blodapelsin-te.

nu kan dagen börja.