Solen. hur mycket kan man prisa en brinnande gasboll? den är som livet som pulserar i världen, som en laddare till alla batterier som finns.

och den lyser idag. den lyser varm och stark på mitt ansikte när jag och Moa kliver ut i det som verkar vara en gryende vår. snön har ingenting att sätta emot värmen som sköljer över den, får den att svettas som en gammal ost. adjö adjö snö. den lyser som ett leende barn, och skrattar åt den blåa himlen som ligger runtom den som en omfamning.

ute i stallet var det kyligt, men inte alldeles för kallt för att äntligen få fota lite. eller mycket. höet luktade som  sommar skulle gjort om den varit en människa, även om den var fängslad mellan brädväggar för tillfället.

bara doften fick mig att komma ihåg alla gånger som våren kommit hit, och hur det aldrig känns annorlunda.

jag mindes vattnet i gräsmattan, den fuktiga jorden, doften av stallplanen och hagen när marken tinar. bara det är en anledning att aldrig vilja dö.

idag kom jag på vad jag vill ge mamma när hon fyller år. men jag vet inte om jag borde spara det tills hon fyller femtio, för den kommer bli svår att överträffa. det tål att tänkas på, och nu ska jag bara tänka på solen.