du springer genom en lång korridor, och allt du hör är bruset av dina fotsteg. eller är det vatten? du är blöt, är det inte vatten? paniken som gnager i bröstkorgen säger att det är tårar, men svanen i din spegel säger något annat. vad det är vet du inte - glaset är för tjockt. du snubblar och springer, och vart är utgången?

korridoren löses upp, och ur mörka kalla skuggor dyker det upp varmt grönt gräs som kittlar mellan tårna. det pussar dina fotsulor och håller upp sina smultronplantor för att du ska plocka och trä på ett strå. det fnittrar nånstans i luften, och du ser att det är en humla som gör kullerbyttor i den ljumma luften. solen klappar dig på huvudet och smeker dig på kinden, ty allt som varit ont skall bliva gott igen.

ett prasslande viskande sjungande ljud susar genom träden, och ett moln av färger kommer virvlande emot dig. prasslet växer till ett skratt, och du tumlar bort i en plötslig våg av färger. smultronen följer med, och de håller sig fast i strået för att inte trilla av. Det är ljudet av små pappersvingar som får dig att le och följa med i en snabb och färgglad dans. det är tusen tranor av papper, och plötsligt är du en av dem.

de försvinner bort, en efter en, men du fortsätter din sprudlande färd genom himmelhavet av turkos.

det är bara en dröm.

men den är din, och du flyger.