Äntligen fick man så lite kvalitétstid med Rasmus! åh, det var fint, och jag är så glad att man inte bara har glidit ifrån varandra sådär som man gör ibland, huvaligen! pizzaslice på Elsas hus, och ett hav av chokladbollar. och det är sjukt najs. solen var fin genom fönstret, och vi pratade om projektarbete och mycket annat. åh. jag vill trycka tröjor med Rasmus. jag vill dock även skriva en massa noveller. vad vad vad ska jag göra? Tiden får utvisa det! som med mycket annat jag gör, hrm hrm. Agnes tittade in strax innan jag gick till träningen, och Rasmus försökte desperat plåta flickan, men Agnes är (om möjligt) ännu slugare än Linluggen, så inga foton blev det.

Sjukt najs var även so vår i Göteborg, där det röstades och spelades gitarr, och där maten var så god att jag avled. omnomnom! Björn var där, och vi hade återigen glömt att ta med respektive KRAJA-skiva. våra namn har numera suffixet Fail. (trots att jag hade det innan, tack Fanny och Evan) Tove var snygg med mustasch hela helgen, Laila var det gosigaste jag varit med om, och My var en najs surprise. jag hoppas att den bakade potatisen var till behag.

i alla fall.

Idag var mestadels en bra dag. morgonen har varit helt flippad, det är en sån där tjej-fas igen. Ibland var jag så uppe i varv att jag slog volter, och när jag insåg att det var tacopytt till lunch började jag nästan gråta av frustration.

[ja, jag kanske är en känslomässig katastrof i alla fall]

Idag fyller min pappa år, och min present till honom är inte klar, fanfanfan! Han fick en påse riesen så länge, hoppas att det ska smaka gott pappi! lika gott som volleyboll! även om det inte smakade så bra idag. av någon anledning lyckades vi faila så jävla hårt på en övning (dock kändes mitt och Fridas samspel som guld, så jag blev alldeles tom i hjärtat när vi inte fick anfalla)

vad är det som gör att man blir arg på träningen? är det när man gör fel? är det när andra gör fel? är det när det går ut över en själv? eller när man inte kan göra något åt det? är det när man inser hur självisk man är som tänker så? är det när man inser att till och med tränaren tycker att det är otacksamt?

det gör ialla fall ont när blodet kokar av vrede och ilska och kroppen fylls av ett desperat försök att hålla skenet uppe och göra en bra träning av något som gick fel. det bränner som magma på insidan, och jag får inte visa det.

för då drar jag ner er också.