I korridoren var det tomt och tyst, och utanför var snöslasket ett faktum. Men efter bara några minuter flyger Jennifer in genom dörren, underbara, fina Jennifer som är så full av kärleksfulla fnitterfjärilar att hon hoppar högt, landar med sina armar om min hals och sjunger ut sin glädje över gossen som bor i hennes hjärta. hennes glittrande leende smittar av sig på mig, och jag känner hur vaken och pigg och glad jag blir när hon står där med sitt pärlande skratt, lyser och lever och får mig att glömma snöslasket utanför - här inne står ju våren!

Klassen strömmar in efterhand, och alla är så glada och fina att jag spricker lite när jag försöker hålla alla varma känslor fast i hjärtat på samma gång. Jossan är brun och fräknig, Alex är full av skratt och glada miner, Tatjana studsar och flyger, och Fanny är en solstråle som viftar och far i ett sprudlande manér.

hjärtat sjunger glada sånger, och fötterna har inte tid att stå på marken när vi rör oss bort mot IV-valen. på vägen dit möter vi Perra och Lina, och kramar delas, huvuden krockar och skratt minglar runt i luften.

det är så skönt att vara tillbaka.

och för första gången på den flera veckor kan inget stoppa mig. inte engelska-prov, inte uppsatser i historia, och inte unkna gympahallar.

Ty V O L L E Y B O L L E N. G Å R. B R A! fötterna rör sig smidigt över golvet, armarna flänger inte iväg åt hundra olika håll, servarna sitter som en smäck, och   m o t t a g e n  
g å r   d i t   d e   s k a. Jag kände nästan för att gråta av glädje när de flög i en mjuk båge, den ena efter den andra, till Sara som fjädrade iväg bollen i en mjuk båge till kanten. att gång på gång få höra Grymt Saga! Bra pass! ja! blev till många många små guldhjärtan som klirrade runt i min själ. och där sitter de än.





andas in

andas ut

det är skönt att leva