I tisdags fyllde min älsklingspassare Sara Kinell arton, och är därmed Stora Flickan.

Sara och jag träffades innan vi blev ett stort lag, när mitt lilla lag tränades av Mattias, och hon tränades av Tim.

Mitt första intryck av henne var att hon var snabb, duktig och villig att lära, lära sig allt! ett tag trodde jag att hon spelade med A-laget, men när hon dök upp på det ihopslagna stora lagets beach-träningar förstod jag att jag skulle få spela i samma lag som hon.

It made me happy.

Sara och jag har inte känt varandra mer än ett år, men det känns ändå som om vi står varandra rätt nära, och även om vi inte gör det så är hon någon som jag ser fram emot att dela åtminstone en bit av min framtid med.

Sara, Grattis på födelsedagen, du är fan bäst!

Rasmus hade klippt sig när jag träffade honom inne på sportif på torsdagseftermiddagen, och jag måste säga att den gossen ser bra ut i kort hår. Snartsnartsnart fyller han också arton, och det är så sjukt najs! vi tittade runt lite på stan efter möjliga offergåvor, men efter ett tag gick vi bort till elsas hus, och pizzaslice samt te intogs under skratt och prat. jag uppskattar verkligen när vi ses, det är som en trygg liten hamn mitt i veckan. träningen började inte förrän klockan sex, och hade flyttats till ljunkan, så vi gick (halkade) följe (säger man så?) dit i solskenet, medan Rasmus yppade konspirationsteorier mot mig och mitt sällskapsliv. eller rättare, mitt icke existerande sällskapsliv. han tycker väl att det är dags att gifta bort mig till en rik knös, precis som jag försöker gifta bort Fanny.