kvällsfilosofi
vad gör jag på facebook? vad gör jag framför datorn över huvud taget? klockan är kvart i tolv, och för en timme sen cyklade jag genom landskapen med knöliga bråkiga tankar i huvudet.
vad håller jag på med?
varför skriver jag det här egentligen? jag borde vara i full färd med att skriva om den gångna veckan, om grillkvällen hos Jossan då jag klättrade i träd barfota, träffade Hewdig som jag inte träffat sen... jag var tolv. jag borde beskriva målande om att springa barfota på vass asfalt, tårar som vred om mitt hjärta som en liten filt av ångest, hur ytlig jag är, och porträttmålandet i bildsalen.
jag borde skriva om min fantastiskt fina kväll med moa och joakim på släktkalas, och hur jag saknar rasmus och kristin och björn och lina och hela fucking jävla världen, och hur jag mest av allt vill vara ensam i tystnadens sommarsus. men ensam i sällskap.
jag borde leva mig in i, och försöka förmå dig att förstå hur min dag var, med beach i blåst tillsammans med Frida, Julia och Erik. och hur jag åt min första glass på bosses för i år framför kyrkan.
men jag orkar inte.
och jag borde skriva på min engelska uppsats, göra mamma och pappa stolta, ringa min handledare och planera mitt jobb i sommar och betala mina skulder.
men jag vill bara ligga i gräset och titta på molnen.
jag vill bara cykla i kvällsluften och känna lukten av ensilage.
jag önskar att jag var bra med ord.
vad håller jag på med?
varför skriver jag det här egentligen? jag borde vara i full färd med att skriva om den gångna veckan, om grillkvällen hos Jossan då jag klättrade i träd barfota, träffade Hewdig som jag inte träffat sen... jag var tolv. jag borde beskriva målande om att springa barfota på vass asfalt, tårar som vred om mitt hjärta som en liten filt av ångest, hur ytlig jag är, och porträttmålandet i bildsalen.
jag borde skriva om min fantastiskt fina kväll med moa och joakim på släktkalas, och hur jag saknar rasmus och kristin och björn och lina och hela fucking jävla världen, och hur jag mest av allt vill vara ensam i tystnadens sommarsus. men ensam i sällskap.
jag borde leva mig in i, och försöka förmå dig att förstå hur min dag var, med beach i blåst tillsammans med Frida, Julia och Erik. och hur jag åt min första glass på bosses för i år framför kyrkan.
men jag orkar inte.
och jag borde skriva på min engelska uppsats, göra mamma och pappa stolta, ringa min handledare och planera mitt jobb i sommar och betala mina skulder.
men jag vill bara ligga i gräset och titta på molnen.
jag vill bara cykla i kvällsluften och känna lukten av ensilage.
jag önskar att jag var bra med ord.
Kommentarer
Trackback