dagarna har rusat förbi. jag har varit med om så mycket, och jag orkar egentligen inte skriva. jag sitter fast i en apati som klistrar sig mot huden och kräver att jag somnar och aldrig vaknar igen.




jag brukade ha så många hemligheter, men nu är jag din blogg-hora.




det är dags att bygga upp de där murarna som rasade när jag svalde min stolthet, jag mådde så bra i mitt skal. jag mådde så bra när du inte visste vem jag var på riktigt. när jag inte visste det själv.