Solen skiner milt på himlen.

[ljudet av nålen som misshandlar en grammofonskiva]

scratch that - solen BRINNER på himlen. Den petar mig i ögonen, river mig i skinnet, grillar mina axlar och bränner sönder mina fötter med hjälp av den stekheta sanden. BBQ är alltid gott, men kannibalist! njae, inte så himla javisst. trots det är träningen i full gång, och man måste röra sig snabbt för att inte smälta sina fotsulor.

sanden dammar, stänger luftvägarna lite extra, och lägger sig som ett fint extra skinn på huden. Men träningen är guld ändå. jävlar vilken snygg bränna vi fick idag, säger vi sedan till varandra när vi står på hotellrummets underbart svala golv ett par timmar senare och studerar våra knaperstekta axlar och blekbruna magar. nöjda och glada gör vi oss i ordning för kvällens middag - även om vi tänker sova tidigt.

Frida kommer ut från duschen - naken och besviken. den skarpa randen vid höfterna som tidigare markerat den snygga brännan är i princip borta. förbluffad är ordet jag söker. samtidigt som orden "det ante mig" dyker upp från ingenstans.

brännan var smuts. aj då.

vi gör oss i alla fall i ordning, går ner till middagen, äter tills vi ser gravida ut (jävla underbara buffé!) vaggar tillbaka till rummet och kraschlandar i sängen. tänder borstas, ljus släcks, och tack och godnatt. klockan tio sover vi som små barn.

ironiskt nog bestämde vi oss flera kvällar för att stanna uppe, åt för mycket och gick och lade oss i alla fall. förutom Frida som i alla fall stannade uppe till tolv, talandes i telefon med Evan (RÄKNINGEN! DÖDEN!)



BRUUDAAAR. dock utan bränna. hmm.