evenings away with a feeling of home


Rummet är varmt och kvavt, fyllt av den dåsiga känslan av sömn och sött varmt blod som sakta pulserar runt i tunga människokroppar. det är tyst och fridfullt, och i en kokong av värme ligger jag och andas tryggt. mellan dröm och vakenhet drar jag till mig täcket med armen. täcket är varmt och tungt, och andas fridfulla andetag. täcket har ett hjärta som slår med jämna trygga slag, och jag inser att det är Rasmus jag har tagit tag i, och att det riktiga täcket ligger över min rygg och inte bredvid mig. i andra änden av rummet hör jag Toms bröstkorg höjas upp och ner av sömninga andetag, och jag minns vart jag är.

Vi är hemma hos Toms pappa, och i rummet intill sover Isak, Martin och KE fortfarande sin skönhetssömn. solen sipprar försiktigt in genom gardinerna, men inte allt för starkt, för ute seglar fortfarande små moln på himlen. Jag ler när jag tänker på drick-leken i bastun, hur Fanny trotsade allt och satt där inne med tights och BH och var hur snygg som helst medan en annan mest såg svettig ut. Jag minns hur hon på fredagseftermiddagen sprang ifatt mig vid ett övergångsställe och såg ut som en vilsen valp som hittat hem. Jag minns hur Tom dansade med en kvast, och hur vi spelade Halo 1 inne på Toms rum.

det spelar ingen roll vad vi gör - jag älskar att vara med er.


Rasmus kliver upp och bestämmer sig för att åka med en buss en halvtimme senare, och i väntan på det tittar vi på kvalet till melodifestivalen. dåliga låtar, dåsighet i hjärnan och lite avslagen cola blir en fin start på morgonen, hur man än ser på det. ute skiner solen lite mer, och jag känner för att komma hem i tid för att förbereda mig inför Camillas kalas (jag älskar det ordet) ikväll. När Rasmus har traskat iväg mot sin buss tittar jag på Nyhetsmorgon Lördag där de bakar muffins. precis innan jag ska smyga iväg vaknar resten av huset, och jag hinner säga hej då och hälsa från Herr Bråttom. fint som snus.

luften är söt och varm men doftar ändå klart av regn när jag kommer ut ur hyreshuset. sommarluften sveper sig kring mina axlar och fyller min näsa med dofter från skogen som ligger nära intill. på väg till stationen passerar jag ett träd fullt av blommor, och jag önskar att jag visste vilken sort det var.

halv tolv går pendeln, och tio i tolv är jag hemma. solen lyser varmt och mjukt, och jag känner att dagen kommer att bli fin.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0