det desperata försöket att återuppliva det här

den här veckan har varit... konstig. jag har spenderat mesta delen av den med att göra rapporter och dylikt, men än finns det mycket kvar att göra. jag lyckades med konsten att inte vara sugen på volleyboll, vilket fick mig att börja gråta, för när jag är trött på livet brukar jag ändå alltid vara lycklig när träningen börjar, och jag har varit grym de senaste träningarna! men det var som om hela jag var tom och dum, det var som om ingenting spelade någon roll längre.

om jag ska vara ärlig så var det nog mest Torsdagen som var konstig, ty jag slutade klockan kvart över tolv, träffade Tim för en intervju till mitt engelska-arbete kvart i ett, och satt sedan till klockan tio i fem på Waynes Coffee och skrev klart arbetet medan solen försvann så sakteliga. sen var det sepeträningen, efter vilken jag åkte och träffade mitt band för att försöka spela in lite grejer (vilket inte gick sådär jättebra) och sedan åkte jag hem klockan halv ett. summan av kardemumman var i alla fall att torsdag kändes som en hel vecka.

roger.

någonting som du egentligen inte bryr dig om men som för mig är ett sjukt konstigt fenomen, är att jag går runt och är ständigt hungrig. jag har gått ner ett kilo, men jag äter som en häst, hela tiden, utan stopp. tio minuter efter lunch är jag sugen på något igen. fast ibland känns den där hungern jättekonstig, som om jag inte ville fylla magen för att den knorrar, utan bara för ätandets skull. jag tänker på fika och olika maträtter, och vill äta dem, men samtidigt mår jag jätteilla för att jag inte vill ha det egentligen. just nu till exempel, det känns som om jag skulle kunna äta vad som helst, men när jag tittar i kylen eller skafferiet blir jag illamående. vad är det för fel på mig?

Jag har förresten rotat runt i pappas garderob igen. eller igen kanske man inte skulle säga, eftersom  jag mest varit i mammas förut. men pappas tröjor är grymt mycket bättre, de är längre, och varmare, och luktar pappa. och sen har han en massa stora mjuka skjortor också, men dem får jag väl inte ta.

roger över roger ut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0