men det är det. det är bråttom. hela min ungdoms vår, då man är som vackrast och naivast och till bredden fylld med tankar om världen som bara väntar på att få luftas tillsammans med en eldsjäl - rinner mot sitt slut.

du kan hålla käften, för man hittar inte någon. i sagor hittar man någon. när man letar i telefonkatalogen hittar man någon. du är trygg i ditt lilla torn av kärlek. du är säker, så säker att du kan tvivla, ditt svin. att du ens tänker på att kasta bort någonting så fint, någonting så sällsynt. att du har mage att ta det för givet, när jag inte ens vet vad det är på riktigt.

du kan hålla käften, för för dig är det inte bråttom att hitta någon åt mig. du har ju din. du promenerade rakt in i törnrosorna, knipsade av ett par stycken och klarade dig med ett skrubbsår. jag har ingenting att knipsa med, och jag ser inte röken av någon sovande prins. jag har slagits med draken som bor här och flytt i panik. jag har taggar i handflatorna, i knäna, i magen, i ansiktet, i hårbotten, och jag börjar tycka att prinsessan kan sluta lata sig och komma till min undsättning för en gångs skull. så du kan hålla käften.

bara släng dig ut. been there done that. face-plant. om jag fortsätter såhär så kommer jag att bli kroknäst... are.

**

vi är väldigt olika du och jag. vi har olika tankar om hur mycket en enda sak är värd. jag är normal när jag får sätta på mig skygglapparna och bara ånga fram på en plan. slita och svettas och gråta och blöda för mitt mål, hur sent påkommet det än är. än sen? jag får väl helt enkelt jobba hårdare än alla andra. jag missar ingenting, för det är jag som bestämmer vad som ska finnas i mitt liv.

jag tänker inte ens förklara, för du vet och jag vet, och vi tycker bara olika.

Man förstår inte hur mycket man är beroende av något förrän man tvingas bort från det. och nu tvingas jag tänka över mina livsval, för nu är det allvar, nu brinner det i knutarna.

är det så här när man är kär när man är liten? hur blir det då när man blir kär när man är stor?

jag vet inte. har aldrig vetat. kommer aldrig veta. vet inte hur man gör.

konst konst konst och jag vill måla rödnästa små flickor och björkar i akvarellfärg och jag behärskar den inte och jag saknar allt det där nu trots att jag var så iskall på slutet och trots trots trots... vadå? jag kastade ju mig ändå ut i det okända långt efter att alla andra hade utforskat det. jag tog ju ändå bara händer som redan höll i någon annan, och jag tog ju aldrig de där som var utsträckta, hur få de än var.

alla får inte sina drömmar inslagna, för många irrar omkring och springer in i tusentals människor; men aldrig varandra.

fattar du vart jag är på väg med det här?

jag är för snabb; och jag är för långsam.

och jag måste välja drog nu.

trots att jag egentligen bara vill gräva ner mig under ett täcke en ruskig höstdag har den här dagen varit fruktansvärt varm. och produktiv!

låt oss ta det från början.

Saga skulle taga studenten
och inbjöds så till en skiva
hon skulle va utklädd på kvällen
till en smexig och söt liten diva

från ABBA härstammade looken
med silkestopp och skor som var bruna
gossarna skulle fastna på kroken
som en stor fet burk med tuna

men vägen till festen blev jobbig
när bussen ifrån henne kört
och gångstilen måttligt sagt vobblig
med skoskav som var rent sagt stört

med blåsor som täckte två lilltår
klev saga runt barfota sen
och drack kanske för mycket påtår
av det vin som serverats vår vän

en fnittrig kväll med reckecka
och Sanna från dans som var med
och smärtor som räcker en vecka
fick saga och log och led.

..

Så Idag har jag knatat omkring i flip-flop på stan och köpt två gröna tallrikar från Myrorna (tio krooonoooor!!) och två enormt sköna tröjor. men innan dess hände allt annat. Jag vaknade upp på bakisdag nummer två och kände mig utvilad och vaken trots dag nummer ett (Då vi jammade som satan) och bestämde mig för att LÖRDAG ÄR STÄDDAG! så Jag har diskat nästan all disk, plockat i ordning i köket, i vardagsrummet och lite på mitt rum och i hallen. jag har äntligen fyllt på handdtvålen på toan och köpt hudkräm till min aligatorhud. sen köpte jag godis och jordgubbar också. vilket var fett najs. jag lämnade in mitt utdrag från Polisens belastningsregister till min arbetsgivare, försökte söka jobb på Deuchebahn (men ingen var hemma :C) och fick allmänt ont i fötterna innan jag insåg att bikinis, det får man fan sy själv om de ska täcka Le Tits över huvudtaget. Le Tits är för övrigt mina bröst. som är överallt och stör.

Nu sitter jag väl mest och undrar varför i helsefyr jag sitter uppe klockan halv tolv när min hlas känns som om den skulle kunna vara liiiite liite förkyld och antagligen kommer att kännas som ett sugrör imorgon.

baj baj hallonpaj. eller nej, inte hallonpaj. hallon hören icke hemma i pajdeg! det smakar bajs, okej? äpplen och jordgubbar, alright. Rabarber, absolut. Hallon? Absolut INTE.