så sitter man på en gräsmatta efter flera timmar av förberedelser inför aktiviteter, lika många timmars utförande av slitsamma lekar, under skrik och rop från barn med en ljudnivå vars decibel ligger högre än eiffeltornet. solen bakar skinnet på låren och ansiktet, men jag bryr mig inte ett skit. tiden går, men man märker det inte. en timme är som fem minuter, och när jag äntligen kommit därifrån och hamnar i trädgårdsföreningen säckar hjärnan ihop litegrann. men upp och hoppa igen, inte är dagen färdig inte! det spelas beach för fulla muggar, och jag känner att jag kan andas ut lite - jag älskar det här.

Lina ankommer till vår picknick, present till moa inhandlas, beach spelas ytterligare lite till och vatten glöms nästan att drickas. tungt med fint. Rasmus hälsar på en stund, och vi äter gifflar och funderar över varför i hela friden vi gjorde te, Lina och jag.

Till slut är det nästan bara laget där. vi gör ingen särskild träning, bara paradise, men namnet är så rätt. solen glöder halvvägs nere i horisonten, luften är varm och ljum och mjuk mot skinnet som brinner lite. sanden klistras mot skinnet av svetten när man kastar sig efter bollen, och livet kan inte bli så mycket finare än så.

det är inte förrän jag sagt hej då, fått världens sannaste bok och en kram av Tim, promised to keep it up, och kommit till den lilla bäcken som jag inser att han åker i morgon. att han inte kommer finnas här på resten av sommaren, kanske inte division två - kanske aldrig någonsin - och det går sönder en liten bit någonstans djupt inne i hjärtat.

hela dagens alla händelser som jag på något vis stuvat undan i huvudet bryter sönder någon slags spärr, och tröttheten, besvikelsen och något som kan liknas vid panik slår mig med full kraft.

Han skulle ju lära mig att hopp-serva som en gud, passa på beachen och se när jag blir bäst i världen!

så nu sitter jag och ömsom stirrar, ömsom gråter, och kan inte göra annat än att försöka hålla huvudet ovanför ytan.

Och jag måste orka det.

an era, short though it was,
ruled by many a soul,

takes a new turn as it suffers from loss,
fighting to keep the control.

Thus, there will be
rubber chicken,

eight plates finished by one.

half-done speeches,
admittance
really?

how do we get back

to sweet?

twenty-three willpowers,
defiant and
strong,

somehow,

we all shall meet.

Before you leave for home with the chances of not coming back, there are some things that needs to be said.

 

Where to start though?

 

The first time I saw you, Tim, I thought you were a bit scary. I might have been the only one to think that, I might have not. However, you are not. You may be a very tall, red and foreign man, but not in the least bit scary.

 

I heard that you don't like being praised. Or told how awesome you are, or how much you mean to us, or anything by the likes of that. So, taking that in mind, I will just go ahead and not give damn.

 

I don't think that anyone was really prepared for this, and even if you had told us a month in beforehand, we wouldn't have been. We would still feel disoriented and small and a bit afraid, to be honest. Somehow, we probably imagined a forever-picture, where you just simply stayed.

 

Tim. You're giving every future coach a very hard time standing up to your standards. They are gonna have to work hard to be as good as you've been. You are always encouraging people, making them fight that extra ten percent, whatever it may be, cheering them on all the way. You always believe that we can achieve the unachievable, and succeed when failure looks like the most possible outcome.

 

Whomever it is in need of your attention, and whatever it is about, you are always full of advice and kind words, and you always listen to the end, trying to understand what the crap we're talking about. And I really admire you for that, because that is probably the strongest, and most valuable characteristics anyone could have.

 

I'll never forget our first tournament when you said “those of you girls who have canons for arms, us'em!” smiling as if it were christmas, or when you told Andreas that the handbrake was in while he was driving, or when you stuck French fries in Linnea's ice-cream telling her that it'd be delicious, or how patient you were while teaching us our rotations, repeating yourself a million times over and over.

 

Nor will I, or anyone else here for that matter, forget your enthusiasm during a good training, the pepp-talks after a bad one, and all the “YES” when someone did something they usually couldn't do, or did something exceptionally good.

 

 

We'll always remember, whether we like it or not, what a great coach you are, because face it, you're a lot more amazing than you let on.

 

 

Thank you for always believing in us regardless of whether we deserved it or not.

 

 

Thank you for always sincerely caring about our team, treating us with respect and wanting for us to become even better.

 

 

Wanting for us to become great.

 

 

Thank you for taking on our team almost full-time and making it into something so unbelievably strong.

 

 

Hopefully, you will be back soon with more weird training-sessions, pepp-talks and expectations on us.

 

 

We'll train hard, and when you come back we'll show you what we can do.

 

 

That's a promise.

 

fina dagar.

efter att ha jobbat hårt hela dagen följde jag med Rasmus för att titta på hans lägenhet, och på vägen dit köpte vi en liter himmelsk röra. glass alltså. Nämnde jag att det spöregnade förresten? himlen hade öppnat sina portar, och vattendroppar feta som blåbär rann ner på våra poncho's. mina byxor hann knappt torka på hela kvällen, men vi kollade på Bubble-boy (sjukt fin film!) och resonerade om hur Rasmus ungkarlslya kunde se ut. jag menar, han är ju en karl, och ung. yes.

den sluga räven hade en gitarr, så vi jammade, och han trummade på fodralet och en bok. det var sjukt fint, och jag vill göra mer musik nu på en gång.

det blev lite senare än jag trodde, så buffén på O'learys med Swedish Beach Tour hoppades över (det gjorde inget) och jag stannade helt sonika kvar för att åka buss till jobbet på morgonen. klockan två på morgonen vaknade jag och trodde att klockan var fem. klockan fyra todde jag att jag var sen som fan till jobbet, fick syn på klockan och hallelujah'de över långa men ljusa nätter. Rasmus hade inga gardiner, så ljuset smällde rakt in i mitt ansikte, men det var lite fint ändå.

fint som det rostade brödet med marmelad vi åt på morgonen från hans brandfarliga brödrost.

något som däremot inte var så fint var att jag glömde min träningsjacka i tamburen med mitt busskort i, blev avslängd från bussen till jobbet efter bara en hållplats, gick i en cirkel och landade tillbaka på den hållplats jag stigit på, och efter en otroligt lång och oviss promenad landade på sporthallen ca 35 minuter för sen. det gjorde inget sa hon som jobbade, ty inget hände.

...på hela dagen. vi spelade minigolf när det blev lite varmare, och vid halv fyra gick jag för att vara krattare på Swedish Beach Tour - finalen för herrar.

till sist var det dags för ett lag-möte som Tim kallat till. först berättade han att det hänt något hemma. sedan att han åker tillbaka till Nya Zeeland på onsdag.

till sist berättade han att det var på oviss tid, och han kanske inte alls skulle komma tillbaka.

så jag vill inte höra något mer nu.

you were supposed to teach me everything about volleyball.

imorgon ska vi äta middag med laget.

Tim ska åka.

the evening is eating away at the sky, bleeding over the top of the trees, silently assasinating the day.

night comes with a satin-soft blue, penetrated only by the needles that'd be stars.

alas, washed one too many a time, dark satin fades to light, and day is reborn.

but what shines cannot shine forever, and those who aim so high will finally meet its superior.

how far can this go?

trots min svarta hjärna och mitt svarta hjärta har den här dagen varit sjukt fin.

klockan ett var Fanny och jag på trädgårdstorget för att spela beach, och vi gjorde det med råge.
vi kom tvåa i tjej-finalen, och tvåa i mix (men den hade vi fan kunnat ta om vi bara hade kört säkert spel), och jag gick hem med en filt och en termos. Fanny blev most valuable player i dam klassen och den hade hon fan i mig förtjänat, vi hade varit helt ute om inte hon hade varit på planen! och dessutom blev hon glad över plaketten, hon ville så gärna ha en medalj. Fanny, det är dags att fatta att du är bättre på det här än vad du vill tro!

jag berättar nog mer om den underbara känslan av att ha sand överallt, isvatten i tröjan och den stekande solen sen, just nu vill jag bara sova, och jag orkar inte cykla till jobbet imorrn.

fast jag måste.

hej och hå, barn i flock, jag vill inte bära er.


så jävla bäst var du mitt gullefjun!

huvudet dunkar och käkarna maler. i huvudet bultar tjocka jävel om och om igen i en förnedrande rytm.
tugg smack smask och pannkakan försvinner bit efter bit. utför äppelkinderna rullar runda små tårar, och inte ens för stora klunkar mjölk hjälper. de gör bara allt värre. även om det inte är maten det handlar om, även om det inte alls handlar om att ha det bättre än man förtjänar och inte uppskatta det till fullo.

kan du inte bara kväva dig själv med den här söta feta mjölken? ditt lilla as.

framför datorn med mat och skamkänslor och väsande andetag genom näsan ställs man inför sig själv på något mystiskt vis, och man ser sig själv i ett nytt ljus. som ett djur som slafsar i sig för mycket mat och vältrar sig i välfärd. och just nu känner jag mig bara väldigt värdelös. förlåt. det går nog över.


vi
kunde inte se
vi kunde inte ta oss
tillbaks till ruta ett

tiderna förändras

nu har det hänt.

nu är Rebecka Nilsson arton år.

nu är hon inte min bebis längre.

Rebecka och jag träffades på engelska skolan där hon var ler och långhalm med madeleine Fix, och jag var ihopklistrad för evigt med Malin Rydbom. undan för undan växte en vänskap fram mellan oss, och the four hade tjejkväll hos Madde och skrattade åt killar och ringde Andreas och frågade om han var singel, pinsamt nog.

det var inte förrän i åttan som jag lösgjorde mig från Malin för att vara syskon med Becka och KE, och det var vi tre mot världen, vi var bäst, och ingen kunde ta oss.

skolavslutningen i nian var min och Beckas dag, det var dagen hon fyllde år, och det var dagen vi sjöng tillsammans inför skolan och föräldrar och tog alla med storm.

det är för att vi är bäst.

Rebecka är en sån där som alltid kommer finnas i mitt liv. det spelar ingen roll om det går en dag eller en månad, det känns alltid lika bra varje gång vi ses. hon är smart och rolig och oerhört söt, och jag hoppas att hon vill banda med mig och Rasmus och Tom? jag har många förhoppningar.

Jag minns hur jag såg henne en regning dag när vi inte träffats på en termin och nästan började gråta. det duggade.

jag minns hur jag fick med henne på volleybollen, och att hon hade en röd tröja med musse pigg - tryck på.

jag minns hur vi satt i hennes kök med KE och drack passionsfrukts-te och åt kladdkakssmet.

Jag minns när vi åkte till Spanien tillsammans, köpte glass, spelade gitarr och smorde varandra på ryggen.

Jag minns när jag sov över hos henne första gången jag hälsade på. det blev wook till kvällsmat, och vi tittade på Star Wars och brottades på hennes studsmatta. jag sov på en röd luftmaddrass som hade rutor och inte ränder med luft, och hennes syster hade ett rum bakom ett skynke med en röd hjärt-lampa tänd.

Jag kommer ihåg när vi satt i common room och hon masserade min nacke och förundrades över hur avslappnad jag var. hur hade jag kunnat vara annat - jag var ju med de jag älskade.



Rebecka, du är nåt av det finaste som finns, och jag vill ut och dansa med dig snart! STORT GRATTIS!

sommarlov

fiinally! bara ett år kvar, och sen väntar volleyboll och arbetsprover och förhoppningsvis jobb. hur som helst så hade vi avslutning i bildsalen och gulle-klassen pratade om saker vi minns från gångna år, åt fluff och kakor och så vidare i all oändlighet. Fanny och jag tittade på Dats utspring, Lina(BÄST) och jag tog en öl och chillade på ågatan efter att ha sett hurmångasomhelst flak tuffa genom stan.

tog bussen hem till Linnea där jag åt lite mat och tittade på hennes hus (himla fint!) och sedan åkte jag in till stan igen för att åka hem.

icke sa nicke.

på stationen träffade jag Sandra, och efter många om och men följde jag med henne och några complete strangers till Lambohov för att förfesta. tråååkiiigt. åh, vilken dålig musik det var, och åh vilket tråkigt folk. Sandra tyckte detsamma, så vi åkte tillbaka till stan för att gå till trädgårn. I-N-G-E-N var där, ty alla var på experience eller med sina klasser eller på studentmiddag. fuu. men Sandra och jag levde lajbans, tills jag skulle åka hem. pappa hämtade, och jag tog en vätskeåterställare och gick och lade mig med magen full av popcorn.

klockan sju i morse startade min klockradio, och klockan halv nio var jag vid parkleken, redo för träning. mådde tip-top tills vi skulle springa en massa varv. Linnea, den eldsjälen, kom trots att hon hade lagt sig klockan tre på natten, och vi var sex coola brudar som kutade runt i sanden på gränsen till hysteri. underbart!

jag gjorde kanske två hundra benböj på en övning som aldrig verkade ta slut, Rebecca var så stark och grät, och Linnea spydde i buskarna. Tim var stolt och har nu utlovat en tårta till den galna tösen. så himla fint.

efter träningen åkte jag hem, åt lunch, bytte om och åkte till Linnéas studentlunch (min kusin alltså). jag hann äta lite smörgåstårta innan jag skulle in och visa upp mina skills för nåt idrottsförbund (finfint!) och jobba. jag hann inte visa upp mig, men det gjorde de andra coola brudarna, och jag hann plocka lite bollar i alla fall.

jobba. okej, jag åt lite godis, sålde minigolf och pratade med Erik i typ tre timmar. ganska soft alltså. om det regnar nästa gång så spelar vi TV-spel. score!

nu ska jag skriva sånger om awesomeness, 'scuse me.

They tell you turn around

they tell you no you can't

they yell but small dogs bark a lot

and you don't give a shit

about it

never ever did

 

get some scissors

make them fuse

don't care about the norms

 

we are free in our shoes

free in our shoes

free to choose

 

they will throw you down

[so throw them up]

chewing them too long

will make them stale

unable to sale

their square ideas

 

wear a wig

make confuse

release a hot air balloon

 

we are free in our shoes

free in our shoes

free to choose

 

we are free in our shoes

free in our shoes

free to choose

A rooftop in June

soap bubbles on a TV-set

Kept making lists of stupidness

with markers on our foreheads

 

shout all you want

the rooftops are deaf

like the old ladies

in the apartments beneath our steps

shout and swing shout and swing

 

dandelion seeds like magic

making drinks of leaves and air

Star Wars on repeat repeat repeat

best friends cutting each other's hair

 

stupid rhymes, I know

but let's face it I'm Han Solo

you're Chewbacca

and if you were Batman

I'd be Robin

you be Calvin

I'll be Hobbes

 

The opposite of kryptonite

is hooking arms with Superman

tonight

 

shout and swing shout and swing

we don't care about anything

En olycksbådande känsla krälar sig in under skinnet och gnager på ben och fettvävnad. Skogen ligger svart och mörk, och trycker hotfullt sitt fuktiga ansikte mot den lilla pojkens hala gula regnjacka som om den väntade på något, ylande och trånande som ett hårigt rovdjur som väntar på att nedlägga sitt byte och slita det i stycken. Jorden stinker av träck och svett från djur och i den gröna mossans djupa mörker anar man den obehagliga närvaron av huldror och småtroll med illvilliga vattniga blickar som klistrar sig mot det unga friska skinnet. Träden är multna och luktar unket av fukt och jord och rutten död, de är våta och slemmiga att ta i, murkna och flisiga som gamla trollpackor som legat i vatten.

 

Långt nere i jorden hörs det gräsliga, obehagliga ljudet av insekter som kryper och kryllar över stenar och kommer de fina fjunen på kroppen att resa sig i fullständigt äckel. Det enda ljuset som når den groteska scenen är ett fuktigt och källaraktigt sådant som silar snålt in mellan tallarnas sjuka toppar. Den lilla pojkens fötter är stela och frusna, strumporna är fuktiga, och stövlarna fulla av barr och en och annan krossad insekt.

 

Trots det står han ändå stilla, och som ett korkat rådjur i en långtradares skoningslösa lyktor vänder han huvudet upp mot det lilla ljus som kämpat sig in, och han undrar i maktlöshetens tecken vart hans mamma är. Där han står i den fuktiga jorden är han urbilden av en pedofils våta dröm. Hans feta barnläppar är täckta av ett tunt lager saliv, och i glipan anar man hans små oskyldiga tänder. Hans svaga små händer hänger slappt utmed sidan av hans glatta regnrock, röda som tröjan han har på sig av kyla och fukt. Hans blå pojkögon glittrar som små brunnar av sanktion, dumma och undrande. Han verkar ha glömt vart han är, verkar ha gett upp och väntar nu helt sonika på mamma. Så lätt att ta med sig, lura längre in i skogen. Sannerligen en dum liten gosse, så lätt att förmå klä av sig de våta kläderna till förmån för en medelålders mans groteska fantasier.

 

Så ren, naiv och så sårbar.

it has come to my attention that you guys....

aren't fan of long texts.

vilket suger! här trodde man att man var värsta oupptäckta intelligenta aset, och så var man bara för mycket! buu!
jaja, i dag hade skolan brännboll-turnering för alla treor, och de var utklädda till allt möjligt. fulast idag var en brud som var blå med känselspröt, vi tror att hon var en smurf, avatar eller insekt. korv med bröd fick man i alla fall, och Jossan Fanny och jag gjorde världens mest epic pokemon-video (Fannymon) check it out sometime!

när brännbollstjafset var (nästan) över pep jag iväg till Magnussons för att beställa en tid för riskettan, och upptäckte att den inte kan göras förrän i juli! DÅLIGT, så inget körkort innan sommaren is the deal. en månad kvar, sen ska jag banne mig se till att vara klar med teorin så att jag i princip kan köra upp dan efter riskettan. woord.

snart ska jag in till stan och träna med the best team ever, och jag hoppas att det i alla fall är vindstilla. det gör inget om det är kallt, då kan man springa sig varm.

Fanny är min favorit.

Idag vaknade jag en kvart innan historian började, och kom sålunda försent men gjorde dock mitt bästa rekord hittills i att ta sig till stan snabbt. score.

på Historian hade Niclas dukat upp för tävling, och läsk och chips och godis stod på spel - han skämmer då bort oss den där niclas. hur som haver så var vi alldeles för mätta för att äta lunch, så vi kilade direkt till svenskan, pratade snuskböcker och kiosklitteratur och åt mumsmums.

sedan pep jag och Fanny iväg till ikano. wooord! Jossan bjöd på M&M's och bekände att hon ville klä ut någon till rådjur och fota.

Buss numero tio intogs av mig och Raptor, och Ikanohuset raidades hårt på see-trough nät-shirts, superman tshirtar, bikiniöverdelar i glittriga regnbågsfärger och lacktights.

ja, Fanny är min favorit.

glömde jag nämna att vi inte åt någon lunch? men det är en hemlis.
Vi träffade Tobbe på bussen hem och vi pratade om konstiga lärare och knasiga mammor, och på resecentrum skildes vi alla åt, och Fanny cyklade hem den stackaren. men hon är ju cool, så det gör inget.

nu ska jag borsta tänderna och drömma om tröjor med pippi Långstrump-tryck på. DO WANT.

one week left

du är så

yeah yeah

wow wow

himlen är en explosion av färger, och luften luktar varmt och sött av hö och myggor. sjön är nästan varmare än luften och silar långsamt genom fingrarna, och jag tänker på att snart är allt bra. ute på grusvägen växer det tjockt av maskrosor vars vita fjuniga frön bara väntar på att få blåsa iväg med vinden.

jag tänkte på dig igen.

idag jobbade jag från tio till fyra. jag åt pastasallad, spelade kubb och hoppade studsmatta. don't get me wrong, man är sliten när man kommer hem. tro det eller ej.

sjukaste träningen i lördags, så himla fin. en och en halv timmes fys i sanden, spyfärdig, mensvärk och Fia grät. så himla stark, hon kom direkt från en övernattning i skogen. jag har fortfarande träningsvärk i armarna som jag inte stretchade ordentligt, och det är så jävla skönt att veta att jag lever. jag längtar till träningen på tisdag halv fem, jag längtar till skolavslutningen och jag längtar till den fjortonde, då jag tror att Björn kommer hit. så jävla fint är livet just nu.

Solen. finns det något bättre botemedel mot depression? man borde fånga alla glada små strålar och spara i en flaska att ha på regninga dagar, eller som nattlampa. ytterst miljövänligt!

Någon annan som är sjukt fin att ha till hands på regniga dagar är Josefin Lundberg. och idag fyller hon arton år.
ja må hon leva utav bara helvete!

Josefin och jag träffades när klassen började ettan en solig dag i augusti, men vår riktiga vänskap började inte förrän i tvåan. ettan var mest fylld av Fanny och Sigrid, men saker och ting ändras. Sigrid och jag var inte så tajta längre, och Fanny var min lilla solstråle där hon skuttade runt i korridorerna.

så en dag kändes det inte som vanligt; Fanny hade en ny bekantskap. Tillsammans med Dat bildade hon och Josefin en trio som hade väldigt roligt tillsammans, och plötsligt var jag lite för trög för att hänga med i svängarna. Jag var avundsjuk på Josefin som fick Fannys uppmärkssamhet, men medan modet sjönk lite kom jag desto mer i kontakt med resten av klassen, och speciellt Lina. efter ett tag av grön avund bestämde jag mig för att bara vara, och ge Jossan en chans (till romans hahah) och innan jag visste ordet av det, var allt som det brukade vara! men jag hade fått fler nära bekantskaper än vad jag hade haft från början, och på ett sätt är det Josefins förtjänst.

Josefin är en väldigt rolig tjej med många unika idéer. hon är ett geni bakom kameran och en mästare med pensel i hand, och om det är någon hon avskyr så är det frukt! Det bästa med den här bruden är att hon säger allt det där man tänker på - och mycket annat också. Samtidigt är hon väldigt vän och mån om att ingen ska hysa agg mot henne (utan att vända kappan efter vinden, try to manage that bitches!). På fritiden utövar hon Thaiboxning om jag har fattat det rätt, och man brukar se henne i korridorerna när hon sparrar med Tatti, fast oftast ser det bara ut som om de har rough sex. Hon är lite som en paj, hon ser hård ut med är mjuk inuti. eller? nej, vänta, hon ser mjuk ut också. hon är lite som ett smörgåsbord! hon gömmer många saker, men är väligt mån om att alltid vara god. där satt den!




yes. it's the turtle-picture. G R A T T I S  JOSSAN!