Det känns bra. frisk är jag, och turnering ska jag på på söndag, fy fan vad jag är pepp!
träningen idag var guld, ååh, vad den var guld! eller först gick det asdåligt, och för första gången var jag irriterad på mig själ och på andra. men det lättade efter ett par grymma mottag, och eftersom vi övar positioner kunde man inte få annat än bra passar. Åh, Karin, den kvinnan räddade min kväll alltså! fick till ett par sjukt bra slag som satt som en smäck pressade mot linjen. fan vad bra det kändes!

något jag inte förstår just nu är de som inte är i turneringslaget. eller ett par stycken av dem. eller en. eftersom Frida är i Turkiet just nu så fick Anna, som faktiskt är helt okej-bra och kan ta mottag utan att den går i golvet med ett splatt, vara med och öva positioner. Julia blev sur. och då menar jag inte sur-men-låtsas-vara-glad-sur, utan tjurig! och jag förstår bara inte vad som är dealen, okej att hon är en av de mindre bra, men någon måste vara det också! Man kan ju tycka att eftersom hon inte får åka med och spela på söndag så borde hon kämpa extra hårt för att bli bäst i världen och så vidare va. nej, det var bara sura miner och gnäll utanför sporthallen, och åh, varför bryr jag mig, jag tänker inte bry mig. inte ett skvatt.

något jag bryr mig om är Rasmus impuls-frisyr. jag måste medge att min första reaktion var av en äldre modell, och jag är fortfarande inte säker på om han drev med mig eller inte, men oj! jag är otroligt nyfiken! jag hoppas att om han verkligen gjorde det så har han kvar den när vi ses (vilket jag hoppas blir inom en snar framtid!), för jag har på känn att det är en engångsföreteelse, så elak som jag var!

...jag har fortfarande lite dåligt samvete. Här rackar man ner på någon som inte brukar göra otroligt galna (men intressanta) saker när man själv har fjantat runt i grönt hår, och blått hår, och en frisyr som var så ojämn att den grät. hade jag gjort det hade jag säkert bara sagt "nu är det så, lev med det!", men sjäv kan jag inte acceptera att nån annan gör det. åh, nu känns det inte bra längre.

men imorrn känns det säkert bättre! då ska jag till sporthallen med jennifer och Emma A och vara smakråd.
...hoppas att jag inte är lika elak mot dem som jag var mot Rasmus, ehe.

jag inser lite såhär i efterhand att min blogg slutade att vara roliga historier, och blev mer....prat. fan!

sticka. ack, det är min nya passion. klicketiklicketiklick.

fast jag hade definitivt kunnat ha lite roligare garner, men men, sånt är livet. antar jag.
den här dagen har varit högst oproduktiv. säger man så? åh, orkar i ärlighetens namn inte bry mig! jag har bara slöat runt. fast det som stör mig mest är att jag brukar sova till två innan jag får ångestkänslor på sjukt fina dagar, och idag vaknade jag redan vid halv tio! halv elva hade jag redan börjat få tråkigt, så jag satt vid datorn (tråkigt....tråkigt....) jag åt frukost (tradigt....tradigt...) och sen dess vet jag inte riktigt vad jag har gjort. jag har cruizat runt i huset och tänkt på ingenting. nånstans runt lunch började jag dock få nog. raggsockorna hade trampats igenom, tangentbordet nötts till flisor och väggarna ekat tillbaka mina suckar så många gånger att det blivit små fula märken som aldrig går bort. och idag var ändå en ful dag! fy fan, jag hade kunnat sova hela dagen, men tack vare en av ödets nycker (det ska alltid vara så jävla roligt!) har jag belönats med gåvan att inte kunna sova länge när jag är sjuk.

känner mig så...otålig på något vis. fast på ett obehagligt sätt. måste få prata, måste få träna, måste få gå ut! det känns som om jag sitter i karantän! -liten och ledsen-

åh, ju mer jag skriver här, desto mer frustrerad blir jag! jag gör ju ingen nytta alls! om jag ändå måste upp så kan man väl tycka att jag skulle plugga den där historian, eller baka nånting, eller läsa på om rotationer som jag inte fattar, eller skriva brev eller...

[fyra timmar senare]

...eller skriva en sång, eller börja på min bok, eller läsa något, eller kolla upp saker med CISV som jag inte har gjort än, eller ringa någon, eller städa mitt rum istället för att bara sitta vid datorn och bläddra fram och tillbaka mellan flikarna Facebook, Deviantart och senaste Naruto avsnittet som jag ändå redan läst ut och vet att det inte kommer att uppdateras förrän om en vecka! gaaah, jag får  T Y F U S!
fast det värsta är kanske inte det att jag inte gör något trots att jag är precis sådär tillräckligt frisk för att göra det, utan för att jag äter istället. äteräteräter, kan inte sluta, matmatmat. det är väl okej när jag far omrking som en rymdraket, men inte när jag sitter stilla i tre dagar. ååh, huvudvärken!

nej, nu får det banne mig vara slut på negativiteterna.

lite produktiv var jag ju i alla fall.

se bara på det här sms:et som jag skrev i morse:

pojken med knästrumporna (som egentligen var en ond trollkarl) satt uppflugen i en fågelholk med sin livsfarliga balalajka. "håhå, nu skulle det sitta fin med en stekt sparv minsann!" skrockade han. men knappt hade han skrockat färdigt förrän Martiñez, den biffigaste sparven i hela skogen, dök upp utanför holken med ett viktigt papper.

"en vräkningsorder har jag här,
tillsammans med ett stort gevär,
och om du inte flyttar snart,
så flyger strax med väldig fart,
din värdighet till fjärran länder,
så även dina gula tänder.
så flytta dig nu illa kvickt,
för du blir mos under min vikt."

sjöng Martiñez med bas-stämma. Pojken med knästrumporna (som egentligen var en ond trollkar) fick vara utan sparv den dagen.

Martiñez är banne mig grym på att dikta alltså!

jag kan i ärlighetens namn säga att jag tycker alldeles för mycket om att skriva (och prata, åh vad jag älskar att prata!) för att inte skriva igen. man kan nog tycka att det skulle vara roligt om jag sparade mig och skrev långa, intressanta, vältaliga inlägg ungefär en gång om dagen (en gång i månaden, en gång om seklet.....) istället för att hafsa fram lite skit här och var. men vadfan, ni får ta det som det kommer, lite som när toalettstolen backfires. eh, ja.

var var jag nu?

just det, dit hade jag inte kommit än, men vi tar det ändå. jag kanske har varit lite oklar med min absoluta lycka, men om jag hade en hållbar hals så skulle jag stå längst upp på tårna (det blir långt, om man har jävligt stora fötter) och skrika ut i megafon att jag spricker av spänning inför det faktum att det är turneringsspel på gång, och att vi har sjukt mycket människor som vill och kan vara med i laget. och jag kan nästan inte beskriva mitt nästintill ångestfyllda hopp om att bli frisk tills tisdag då jag äntligen ska få träna med det officiella laget. och jag vill så himla gärna vara vänster och förhoppningsvis inte mottag att jag nästan går sönder. fy fan vad jag är peppad!

min andra lyckokälla kommer sig av Tatjana och Rebecka som haffade mig häromsistens när jag var i skolan och de var eld och lågor om att jag skulle vara med på nånting där "man får typ en halvtimme var, oh shit, det är ju asmycket, herregud vad kul!" och som visade sig vara en afton den 23:e Oktober som vi ska sjunga på. jag har ingen riktig koll på hur det går till, men jag kommer ändå att vänta till nästa tillfälle, vilket jag är sjukt pepp på! varför vänta? undrar ni kanske.

På grund av lyckokälla nummer tre, nämligen min resa till Amsterdam där jag äntligen kommer att få träffa mitt älskade lägerfolk, som tar fart den 23:e Oktober. Åh, jag längtar! även om det kommer att svida lite i plånboken.

Så har den berömda förkylningen lagt sig till med nya egenskaper. igen. vad härligt att någon här är kreativ i alla fall, för jag känner mig absolut inte sådan idag. Jag kanske skulle döpa den? Nej, jag skulle antagligen bara komma på nånting som Leif-Arne, Den Vidrige Herr Fernandez eller Snorre von Stroppkalops. För att sedan röra ihop det.

Från det positiva perspektivet rinner inte näsan, och jag kan äntligen andas igen, trots att det fortfarande luktar misstänkt likt mariekex överallt. Å andra sidan har hostan tagit sig till nya höjder, och jag befinner mig i ett slags avstängt läge. jag pratar inte ens för mig själv (vilket är absolut naturligt och fullständigt normalt).
jag hade någonstans i ett omtöcknat tillstånd inbillat mig själv att jag skulle på läger i helgen, med start idag. även om det bara är en slags efter-lägret grej så hade entusiasmen börjat infinna sig. peppen låg på topp, fötterna trampade och väskpackning planerades med förtjusning. nu skulle här åkas på Impact!

Icke.

För mig väntar istället två dagar av slötittande på tv, småätande, hosta och ångest inför varje minut extra som jag är sjuk. grattis saga, ta en kaka.
vill bli frisk! nu! ja tack!

...

Det är kanske inte den mest givande upplevelsen någonsin att läsa om mina icke-existerande strapatser och äventyr, men se det från den ljusa sidan; du mår genast absolut mycket bättre!




ungefär precis just här vill jag vara. asleep.

musklerna ömmar konstant, det är varmt hur man än står och svetten rinner i ansiktet och på ryggen. trots det är fokuseringen skärpt på bollen som liksom hänger i luften precis innan man slår den med all sin kraft. bollen bränner ett hål i det trötta gamla gymnastikgolvet och Tim säger, "a little more to the left".
aah, som vanligt är han perfektionismen själv, och vi arma spelare kan inte annat än att le och säga "Tack nådige Tim, du har räddat våran dag, vårat liv och våra byxor!" [detta skämt är tillägnat StåhlFanny som jag dessvärre tror inte besöker denna blogg]

-ljud som när nålen på en grammofon halkar åt helvete-

back to reality. jag är snuvig. nej, alltså  S N U V I G!

jag var på träningen som en duktig get, men tittade bara på och det kliade i hela kroppen av att inte få spela. KRUPP! Nu sitter jag här och hostar på mitt tangentbord och skrämmer katten istället. Näsan är täppt och rinnig på samma gång, överläppen är röd och svider, och när jag andas så är det som när man försöker inhalera mariekex genom ett dammsugarfiler i näsan. i simhallen. M U M S.

Rastlös som en bäver är jag också, fast jag äter inte på träd. Imorgon blir det ingen skola för min del, vilket suger för jag har redan missat en massa av IV-valet, går jag fortare är en snigel börjar jag hosta som en gammal Ford och att spela gitarr är inte att tänka på. Sjunga gör jag automatiskt, och det g-å-r inte när man inte har en hals att sjunga med. Med min fenomenala tur så gör det säkert för ont i ögonen för att se på film imorrn också. kyparn, ett stycke björk tack!

På plussidan så är jag klar med Rasmus tröjor snart, så förhoppningsvis har jag min sjal i min näve inom en snar framtid. oh, du ljuva lycka, giv mig en rutiger sjal, och låt mig leva i eufori med den och min kopp och min gitarr.

...annars får du en fet smäll.




förhoppningsvis ser linluggen så här icke-sjalig ut inom en snar framtid.
...eller så får han skaffa sig en egen sjal.

...

-trummar med fingrarna på tangentbordet- min kropp är fylld av musik om regniga dagar, men jag har mina raggsockar på mig, så hela världen är min idag.

jag trodde faktiskt inte att jag skulle fortsätta den här bloggen, det kändes ju lite fail att ge upp på sitt första beslut om att aldrig nånsin göra det, men jag finner mig själv i ett tillstånd av välmående. det känns bra att kunna skriva av sig lite, även om det blir lite konstigt ibland. som igår. man är så glad att det går överstyr.
nästan lite som när man är så desperat att inte förlora en känsla man har att man tappar kontrollen och bara flippar. jaja. så är det inte nu i alla fall, och det lär nog dröja ett tag tills dess.

Isak fyller år idag, och det är ju aldrig fel med birthdayboys.

lite bakgrundsinformation om Isak ur min synvinkel;

det första intrycket jag fick av Isak var att han var en "cool kille". det gick över ganska snabbt -flinar-
Anledningen till det var att jag fick reda på att det var han som spelade den onda styvsystern i hans klass pjäs om askungen (något modifierad) Och kan man göra en sån sak i åttan, då har man så mycket mod att man inte kan vara en cool cat, för man behöver inte gömma sig bakom en manlig fasad.

Isak är besatt av Axel. de kommer gifta sig, jag svär.

om inte annat så kommer de i alla fall våldgästa varandras bröllop, äta tårta, sjunga högljutt och gå hem och logga in på skype, förhoppningsvis ett eller annat sugmärke rikare. Jag vet, fråga Isak.

Grattis Isak, du är speciell <3



isak tar till den slutgiltiga posen - this showdown is over baby!

Kära Dagbok.

HAHAHAHAHAHAHAHA

Så skriver man inte! Skämt åsido, min Söndag har varit lyckad. jag tjänade ytterligare några kronor på att kratta klippt gräs i det vackra vädret med Moa, och efter det pep vi iväg till skogen för att söka lyckan. eh, ja. kanske inte, men det låter himla fint. Nästan lika fint som det var att premiärdricka te ur min underbara kopp. åh, den gjorde min dag tror jag.

det känns konstigt att vara så här glad och glättig, för tro mig, jag är inte alltid en solskensboll. not in the deepest depths of my heart i alla fall.

nej, nu blev det en dålig stämning! titta istället på den här fina bilden av Moa, gladigladigladi!

Kate Walsh röst i morgonljus är inte helt fel.
Det är i alla fall vad jag tror, för 15:50 räknas nog inte som morgon. såvida man inte är en... öh...en... haha jag tänkte säga vampyr, men tur att jag inte gjorde det, då hade jag ju verkat stendum! bra räddning Saga, ta en kaka.

men. nog om det. idag ska jag fullfölja min plan att bli rik som en enhörning inför resan till Amsterdam med Les Campers genom att göra min mammas städning. åttio kronor i timmen för att damma mattor, dammsuga och skura badrum upphöjt till två. heh, gissa vem som ska utnyttja den här dagen till fullo. mm, jag känner den ljuva doften av kosing! eller är det raggmunk? mat nu, ja tack.



om man fyllde den här med vatten skulle jag simma i den.