Söndag, mothafuckers!

 

... i vilket fall så hände det sjukt mycket på söndagen, trots att Valla A bara hade en enda match. Vi kom på att vi kunde göra Carro till libero (något vi borde gjort tidigare! Morr!) vilket verkade löna sig, eftersom vi i princip sopade banan med göteborg. [insert evil laugh]

Julia gjorde illa foten, men den blev som tur var bättre under dagen, och hon kunde hjälpa Valla B till en tredje-plats (vi landade på fjärde, ehe)

 

Damernas finalmatch som var den sista blev tre långdragna set, och hade jag inte varit så trött hade jag kanske brytt mig mer. Jubel när det var över.

Herrarna vann alla sina matcher och hade grymmaste hejaklacken (oss) i hela hallen måste jag säga. Yum. Foton togs, lagen tackades, och efter många om och men kom vi oss till slut iväg igen.

 

Bilen var tyst och stilla så när som på mumlet från Sara och Linnea i framsätet. Jag drömde om volleyboll och vaknade av att mina armar ryckte till. Efter ett jag var jag less på att sova, och sysselsatte mig med att titta ut genom fönstret istället. Dinas ben ryckte lite i sömnen, och Frida sov med öppen mun. Gullegull.

 

Efter ett tag kom vi till en statoil-mack, där kaffe, bullar, yoghurt och dylikt inhandlades. Därefter blev stämningen en helt annan. Med Five på högsta volym räckte vi ut tungan och körde om Tim med passagerare. Bara några minuter senare körde de om, tungorna ute.

 

 

Oh it was SO. ON.

 

Trosklädda rumpor trycktes mot fönster, händer klämde på tuttar, birds were flipped och make-out-sessions blev iscensatta. Kort sagt var hemresan skratt och tävlingar, och Saras gyllene kommentar får stå för stämningen i bilen. ”NU BLIR DET HUD!” ack ja, Sara är fan bäst!

 

Bilen bromsade in framför sporthallen med rutorna nere och musiken på max, och brudarna dansade ut i den ljumma kvällen. You gotta love it.

 

En efter en åkte vi hem, och nu längtar jag som fan till imorrn, då jag ska åka med Frida till Turkiet!

 

Blad blad barnkalas!

Det var tidig lördag morgon, och en ensam figur stod vid sporthallen och tittade på himlen, tillfreds med världen. Hon var fan först, och såg fram emot gratis kaffe från förloraren (som för övrigt anlände sist av ALLA!). Han skrattade och sa att det inte var hans fel, men inga ursäkter godtas, kaffe tack! Hela det fantastiska laget samt herrar B samlades så småningom och åkte i en lång karavan av bilar mot det samlade målet.

 

I bilen som senare skulle få namnet party-bilen nummer ETT klämde hon sig in tillsammans med Rymania, Kinell, Linnea The driver och Dina. Saga Skulle åka på RM i Bromma.

 

Matcherna började direkt när de kommit fram, och på plan fyra spelade Team Valla B premiärmatchen mot Göteborg D – och vann! Fulla av självsäkerhet och pepp intogs planen senare av Team Valla A. Svettiga som djur kämpade de med ett lag som bestod av två enormt kontrasterande sidor, men lyckades inte ta hem segern. Efter ett tag insåg laget att skillnaderna var för stora för att ett korrekt samspel skulle kunna infinna sig, och efter att ha vunnit endast en match av fyra den dagen var valla A ganska illa till mods när de infann sig på härbärget där de skulle spendera natten.

 

Vattnet i ån glittrade som pärlor när de kom fram efter en tjugo minuter lång bilfärd med nittiotalets musik på högsta volym. Solen var på väg ner, och luften var sval som vatten. Nyduschade och pigga fixade lagen i ordning sina fyrbäddsrum, och efter många om och men klämde man in sig i bilarna igen och det bar av mot stadens kärna.

 

Det blev inte alls som de hade tänkt sig – för tjejerna. Baren var liten och trång, stolarna räckte inte till, och musiken var hög. Efter en timme hade alla tjejer fått nog, men herrarna ville vara kvar och dricka öl (som inte tjejerna fick). Till slut ville i alla fall även Berra åka med tillbaka, och Partybilen var återigen på vägarna! Frida knyckte ett knippe ballonger från en dörr (vi älskar henne), saga köpte fyra pingvinstänger som hon inte åt upp (inte lika älskvärt) och Sabina yttrade helgens finaste kommentar när några trevliga människor kom upp bredvid bilen; LÅS DÖRRARNA – FÖR FAN! Varpå hon med yttersta desperation trycker ner låspluppen. Hon hävdade senare att de såg extremt skumma ut. Killarna i bilen bredvid vinkade som fikusar, och efter ungefär trettio minuters väntan på de tjejer som inte följt med på banketten rullade de iväg!

 

De åkte hem, spelade Neger och president (SAGA ÄGDEE) och gick sedan och lade sig-

 

-För att väckas klockan åtta av en extremt grinig Tim. Herrejemine vad han såg sur ut! Flickorna funderade över hans grinighet i cirka två sekunder, varefter de sprang iväg mot soluppgången och en underbar frukost.

The end.

 

Eller inte riktigt. Men fortsättningen kommer sen, förhoppningsvis lite roligare än det här krafsiga inlägget.

Det regnar lätt när han kommer gåendes nerför gatan. jag kan känna igen honom på mils avstånd, och jag blir lika glad varje gång. en trygg hamn, någon som man känner sig verklig med. han har ett knallrött paraply som knappt avfärdar regnet alls (men det är tanken som räknas) och han säger att jag ser proffsig ut när jag struttar runt i träningsoverall. jag känner mig proffsig. Jag känner mig överhuvudtaget glad och bra, trots att dagen inte varit särskilt inehållsrik alls.

på Elsas fikar vi, pratar om jobb och träningar och vad man vill och saker jag är nervös över. och tro mig, jag är nervös. även om jag är hur glad som helst.

Vi skiljs åt, och på väg till kungsis cyklar världens finaste Sara ifatt mig, och den gullungen ger mig skjuts på hennes pakethållare upp till hallen. bäst!

och på tal om bäst. jag tror inte att jag har tränat så här bra på HUR LÄNGE SOM HELST! boll efter boll dödades och räddades av yours truly, och världen var det finaste som fanns. alla bekymmer, små saker som måste göras, var bortglömda, och i mitt huvud fanns bara bollen, spelet, lyckan och kämparglöden. Den är en eld som pumpar blodet runt i kroppen, driver mig fram på planen, skjuter mig upp i luften med ett kraftigt avstamp, och då finns inget annat. någonsin!

i morgon börjar jag tjugo i två (tacktacktack för att muntliga provet är avklarat), har trafikantkunskap, och på lördag smäller det.

då åker vi klockan fem från sporthallen för att spendera helgen i bromma och KICKA ASS! RM here I come!

Snö på morgonen, strålande sol vid lunch, snö igen och huvaligen vad jag är trött på den skiten! kan det inte bara regna som normalt väder eller?

Tranorna har rullats in i papper och packeterats i en stor kartong, och nästa vecka ska de upp på Skylten tillsammans med gips-kroppen! jag är peppad, men lite nervös, och jag vill veta vad alla tycker om den. någonting som jag däremot inte är nervös inför är nationella provet som snart kommer hållas. åh, det kommer vara skönt när det är över, det är bara i vägen för intressanta uppgifter. vad fan, temat är inte ens kul! sjukt besviken.

jaja, there will be days when i'll be grateful for it. kanske.

Björn Kåberger. så heter han, pojken som blev myndig den 18e April. vi träffades på ett fantastiskt YM i Umeå på nyår. men det var inte första gången vi pratade. den allra första gången jag såg Björn, var på SO höst förra året. Linköpingsborna (Jag Malin och Jenny) var lite sena, och samlingsplatsen var trång, men i en liten hall på ett underbart vandrarhem stod deltagarna inklämda och pratade om sig själva. Björn sa att han var allergisk mot nötter, men att det var okej att äta saker med spår av nötter, så länge han inte behövde göra det, varpå Carin sa "så kom ihåg att inte hångla med Björn precis efter att ni ätit choklad!". jag minns att jag skrattade, att alla andra i rummet skrattade, och att jag undrade vilka det var och om jag skulle få chansen att träffa dem mer.

andra gången vi pratade var på Skype. Carins dator strulade, men vi lyckades i alla fall bestämma vad vi skulle göra som aktivitet på lägret. Jag var lite nervös, sa awesome hela tiden, och Björn skrattade.

jag minns hur lycklig jag var då.

Trots att jag inte har känt Björn så länge så vet jag att jag inte skulle kunna låta bli att lära känna honom mer. han är för bra för det.



en annan som fyllde år den 18e var min underbara kusin Linnéa. nitton år och grymt intresserad av att sköta djur, kortare än mig, och lika fanatisk som jag när det gäller Naruto. vad kan jag säga? jag har vuxit upp med Linnéa, hon har alltid varit en förebild för mig, och jag tycker hemskt mycket om henne. det är lite svårt att greppa att vi håller på att växa upp på riktigt, för jag vill inte riktigt att det ska vara så, men jag är glad att jag inte behöver göra det ensam. grattis Linnéa! du är sjukt fin!


ja, hon är lika galen som jag. jag svär!

den elfte april fyllde Rebecka Klint 18 år. hon är därmed stor flicka, bilmogen, självständig på riktig och - som hon alltid varit - sjukt bäst!

lite bakgrunsinformation för er klantar där ute.

första gången jag såg Becka tyckte jag att hon såg väldigt vuxen ut. hon berättade att hon spelade i band, och min otillräcklighet växte. en tidig höstdag kom hon farande ut från buss nummer 16, ropade Saga!, och med ett skinande leende var hon ikapp mig och gick med mig till skolan. vi pratade om lite ditt och datt, och det var första gången jag kände att jag fick kontakt med någon som jag inte kände sen förut i klassen. Sigrid hade jag träffat redan när vi var små. Rebecka och jag pratade om nykterism, att hon skulle får en shitload of money av sin morfar när hon fyllde arton (?) om hon inte rökt eller druckit innan dess.

Hennes hår var knallrött, och det var en av mina finaste morgnar på länge det året.

jag tycker väldigt mycket om Becka, hon är en person som känns trygg och stadig, men ändå galen och farlig på samma gång. hon är stark, kreativ och självständig så det sjunger om det. och hon har en grym sångröst, vilket är något av en underdrift. hon har en SJUKT GRYYM sångröst.

Grattis igen Rebecka!

badtunna i slightly intoxicated tillstånd, grilla i kvällskyla, äta jordgubbspaj mitt i natten. ungefär så såg min fina helg ut hemma hos Frida med hennes homies. Annars kände jag bara Kati KE och Evan. sjukt värd kväll! serioustalk och inte-så-serious talk med Evan och somna i en soffa som ett litet djur.

på morgonen åt vi rostat bröd, och Frida fick ett amazing-call från en awesome person, och just nu är nog det det enda jag kan säga egentligen.

hem till Linnea, trött som ett får, sova i en solruta på golvet, tacos utan (tack och lov!) tacokrydda, och sedan swich iväg till sporthallen.

där jag vaknade. och exploderade. och nästan svimmade fyra gånger. och skrek sönder min röst. och nästan inte alls kunde fatta det när LVC's herrar tog guld.

GUUUULD! FUCKING SM-GULD!! JA!

lyriska och i ett tillstånd av total lycka gick vi några stycken till Ginghis och firade. Erik hade världens största (spräckta) blåsa på handen AJAJAJAJAJ men det var sjukt fint ändå. inte blåsan, men maten.

just nu peppar jag som fan på RM i helgen, och även om jag hade velat åka med till Liseberg, så skulle jag inte välja bort volleyboll! MEN JAG VILL ATT VI ÅKER SENARE VAFAN!

jag älskar hela världen utom Blad, Alfahannen och den jäveln som tappade mitt projekt i golvet. JAG SKA BITA FINGRARNA AV DIG! man rör inte andras saker, ditt skarn!

-host-

i vilket fall so helst så fyller mamma år på torsdag, så jag vet inte alls hur det blir med min trygga hamn, och det känns inte så bra. och nu måste jag köpa en present. det blir nog fint i vilket fall som helst!

Innocent smile so easily used, a small pair of hands,

easily bruised.

A clown full of fear, with shell strong and brave,

was that really the way to behave?

This deserted stage I will ravish and roam,

these eyes I'll deceive to no ends all alone.

I begin here.

 

I skymningen dansar hon bland karuseller till dragspelsmusik och klingande trasiga toner från ett positiv.

solen är röd, och blöder ett orange ljus över hennes tunna ögonlock, precis som hennes hjärta blöder för känslan av frihet bland flagnad guldfärg på slitna trähästar.

händerna stryker lätt över midjehögt sommargräs när hon snurrar runt, runt, runt, tills allt som finns är dragspelets toner, hjärtats bultande sång och det mjuka prasslet av gult gräs mot bara ben.

det brusar och bultar, och solen ger hennes hår ett rödaktigt sken, och bakom stängda ögonlock är det ljust och mörkt på samma gång.

syrsorna spelar sina egna toner när hon faller i det höga gräset. marken är torr och varm, och doftar av hö och jord och dagen som gått.

I skymningen är hon fri. där slutar aldrig världen att pulsera.

jag har fått fler läsare.

höll på att skriva älskare.

men de flesta av er älskar jag ju.

om ni inte stalkar mig, eller tror att ni är en alfa-hanne.

då hyser jag endast milda känslor för eder.


i andra nyheter så har jag kört halkan! vi var tre elever och en lärare i varje bil, och att döma av de andras miner var våran bil helt klart mest party. det var som att åka berg-och-dalbana, fast lite mindre kontrollerat. i vissa fall. vår körlärare tyckte att det var viktigt att vi skulle få känna på hur det är när man inte kan kontrollera bilen, varför han drog åt parkeringsbromsen och stängde av motorn vid ett antal tillfällen. sladda är kul, men i trafiken skulle jag nog inte vilja göra det nej.

men nu känner jag i alla fall att jag är närmare körkortet än förut, och Madde (min körlärare) frågar ofta hur det går med teorin, och tycker att jag ska göra små-tester på deras dator snart. jag minns knappt hur det var att inte våga köra fortare än 30.

i onsdags var vi med hela klassen på skylten för att se ut platser för våra konstverk i vår utställning. utställningen kommer att börja den 28e april, och det är vernissage klockan 19:00 för de som vill! jag förväntar mig att ni kommer dit och petar på sakerna en liten stund. jag vet inte än hur länge allt kommer stå framme, men det ger sig nog med tiden.

blev väldigt sen till min tandläkartid, men nu är det i alla fall avklarat och nu är den gula tanden täckt! tokvärt. trots att det känns lite som om jag har något på tanden hela tiden, men det vänjer jag mig vid.

när allt sånt var avklarat, inkludive körlektion, träffade jag Rasmus på resecentrum. vi åkte tåget hem (som var sjukt fullt! galet!) och gav oss ut i det underbara vårvädret för att fota. bäst. åh, Rasmus är så himla fin, jag är verkligen glad att jag känner honom. Idag är det förresten hans och Agnes årsdag, supermegastort grattis!

klockan är snart halv elva, men jag har inte bestämt mig för om jag ska sova än eller inte.

dagarna har virvlat förbi, och bilkörningen har övats på flitigt. på tisdag ska jag köra halkan, något som tydligen är jättekul. Jag är pepp! något annat som jag var pepp på var kompiskväll hos Tom i fredags. Jag övningskörde in till stan i en värld som såg ut som guld efter att molnen äntligen farit förbi (najs) och tog med mig resterna av tårtan som bakades häromsistens (inte så najs). Fanny och jag köpte godis som smakade fel, men enligt mitt tycke - ändå gott. sen kan ju jag äta kottar bara de är doppade i choklad, men det hör inte hit! det dansades och dracks och tjoades och tjimmades och jag och Fanny hade ett jättefint moment i sandlådan på den fula lilla gungsälen medan stjärnorna tittade fram för en stund. vi pratade om allt och inget och sånt där som är viktigt, eftersom vi pratar om det.

dagen efter klev jag upp först, kittlade Fanny och KE under fötterna och fick Tom att ställa iordning frukost. den gullgåsen. haha, skämt åsido, jag och martina gick till resecentrum redan klockan elva, eftersom ärenden fanns att uträtta. jag skulle göra iordning i stallet alltså.

tokvärt! (tack för det grymma uttrycket Lina!)

sömnigheten, rastlösheten och den begynnande bakis-känslan var som bortblåsta i den hö-doftande foderkammaren, skottkärrans verkliga tyngd fick ner mina tankar på jorden, och den svala vinden friskade upp huvudet betydligt.

på kvällen pratade jag med världens bästa Rasmus och åt fjällyoghurt, och vi pratade om foto och glasögon och födelsedagar. herregud, jag vill inte växa upp. jag saknar lite våra rollspelskonversationer om mr Meechan och diverse andra skumma typer.

men det som varit är inte nu, och det skulle bli som att ta upp ett tuggummi som tappat smaken och äta det igen. en helt annan upplevelse.

och på tal om upplevelser! den här dagen var bäst. den var fem barn.

klockan tio gick jag upp och släppte ut hästarna i morgonsolen som silade sig in genom den glesa skogen, åt frukost och bestämde mig för att cykla och kolla omgivningarna. huset låstes, och jag trampade iväg med min kamera i cykelkorgen på en tjock tröja. vädret hade inte kunnat vara finare. det var varmt i solen, men svalt i luften, så jag hade kunnat cykla hela dagen. och det gjorde jag nästan, eftersom jag svängde av mot nykil för tidigt, och därmed inte kom in på den lilla grusvägen till ett öde hus, utan en landsväg istället. förbi Gammalkil kyrka, kohagar, hus med röda knutar och gubbar med rullator.

en cykeltur som skulle ha blivit cirka fyrtio minuter blev istället en och en halv timme. jag svängde förbi Isaks hus, men stannade inte för att hälsa på, den gossen vet man väl aldrig hur länge han sover! kom till slut fram till det lilla huset i alla fall, efter många om och men. det var perfekt. det var som i en konstig dröm, där huset har säckat ihop totalt på mitten. bara skorstenen stod rakt upp.

sen cyklade jag hem.

åt.

fixade i stallet (oh ljuva lycka!)

...och cyklade iväg till pendeln på Elias cykel. Den kedjan är inte lite konstig. den hoppar och skuttar som en ko som precis blivit släppt på sommarbete, men den hoppade i alla fall inte av!

efter sju minuter á la pendeltåg var jag i stan, och styrde stegen mot sporthallen, där jag träffade Linnea och hennes kompis.

fyy faan vilken match! tror inte att jag var avslappnad en hel sekund, men å andra sidan kan jag väl aldrig vara det när det gäller volleyboll.

gick till resecentrum med Rasmus och Agnes, och hade en himla fin (men kort) pratstund med allas vår favoritgosse. den fick visserligen ett ganska abrupt slut när farfar kom för att hämta mig (haha, som på dagis!) men alla stunder är välkomna stunder, hur de än ser ut.

men ååh, matchen!

jag kan väl bara säga att jag tycker synd om er som inte var där! nu funderar jag på att följa med supporterbussen till falkenberg på fredag, men då missar jag IV-valet. hmm, hoppas att vi bara ska göra eget arbete då!

över mina hemligheter.


skärmen lyser ut i det mörka rummet, och kasta blått ljus på det som ligger i närheten. fingrarna som vilar på tangentbordet är varma och mjuka efter tre timmars träning och bilkörning. datorn surrar dovt, och i rummet ljuder de mjuka tonerna från en sång som handlar om hur kärleken kommer slita oss itu.

på skärmen lyser siffror. ögonen som ser dem, ser ingenting annat. det är en siffra, längst upp på en plupp i ett diagram. det är en nia. och den bara är där. huvudet håller med, och fingrarna vilar tryggt på tangenterna.

men bakom nian dansar dina ögon över det som mina fingrar skvallrat om, innan de stillnade.

ögonen stirrar och skärmen lyser, och någonstans långt inne i hjärtat undras det över vem siffran är. och vem som ser det som kanske inte borde få ses.

jag minns när jag var liten och vägen från sixtorp var längst i världen.

jag minns hur vi balanserade på betonglådorna som det växte jordgubbar i, och hur vi åt dem innan de var riktigt mogna, för barn kan aldrig vänta.

jag minns att skåpet i köket var fullt av burkar och lådor med pussel i, och hur det aldrig fanns alla bitar till det med Långben och knattarna på.

jag minns hur vi brukade jaga varandra i trädgården, och hur pilträdet skapade ett rum med väggar av skira gröna löv, där mamma brukade hälla ut fin sand som hon haft till fjolårets potatisar och morötter.

jag minns hur vi satt i den gula bussen på väg till sjön, och hur vi hade badleksaker med oss, och att sätet var grovt och skavde lite mot benen och ryggen.

jag minns hur stolt jag var när jag kravlat mig upp själv på Hällge, och hur jag hisnade av lycka varje gång jag fick sitta en stund på catina.

jag minns när vi fick våran VHS, och att det var den häftigaste saken jag varit med om.

jag minns att det jobbigaste som fanns var att städa mitt rum och gå och lägga mig innan solen gått ner.

det är inte så nu.

och nu har de sprungit.

och jag skulle verkligen behöva röra himlen nu.

träning träning träning, det blir knappast bättre än såhär. tisdagsträningen gick inte alls bra, men trots det så var det kul, och imorgon kan det bara bli bättre.

Frida, Fanny, Evan och jag åkte hem till mig och bakade tårta, såg på madagaskar och åt pannkakor. det var fint, trots att både Frida och Evan var sjukt trötta.

Fanny och jag spelade gitarr och sov efter att Frida och Evan åkt hem till sig, och klockan sex gick jag upp för att mata hästarna. det är seriöst bara då som jag kliver upp direkt på morgonen. annars ligger jag bara kvar. å andra sidan sov jag vidare och gick upp igen vid tio för att släppa ut dem, och när jag kom in (betydligt piggare än när jag gick ut) var Fanny uppe, så vi klädde på oss och åt frukost framför världens gulligaste film som heter Lost and Found. åh, den verkar värsta barnslig och enkel, men den är så himla fin, och bakom allt det tysta enkla ligger ett havdjup av fina känslor. den handlar om vänskap, om att hitta rätt, om att tappa bort sig, om att inse saker i sista minuten, att vara ensam på ett stort hav i en liten liten båt, och det är det finaste som finns.

nu vill jag att molnen här utanför ska dra dit pepparn växer, se på stjärnor, träna och träffa Lina. hon är banne mig saknad!

Idag är en speciell dag, för idag fyller Sabina Karlsson sexton år!

Sabina var en av de där i vårat stora lag som jag inte hade så bra koll på. hon var bra, men inte enastående - tills en dag blixten slog ned. det var som om hon bara hade tänkt äh, vafan, och helt plötsligt lyste hon som en stjärna på planen! hon piskade bollen som om imorgon inte fanns, hon hade blivit starkare, snabbare, grymmare - en jedi. fast utan lasersabel och en ond far.  och i volleyboll.

Sabina är en cool tjej med en nästan lika cool pappa, som har varit med på alla våra tävlingar (en eloge till det!) hon är en grym vänsterspike, en snäll och förstående person, och definitivt rolig. hon är den där personen som när man får ögontakt med henne kan visa en med en enda blick vad som är kul med det någon sagt. och grym på att hålla masken medan man själv skrattar sönder åt det.


Grattis Sabina!!


hon flyger friare än du

påsklov. mitt inleddes med att pipa iväg från skolan snarast, för att leta rätt på Rasmus på folkunga. föga lyckosamt, men i korsningen vid kyrkogården träffades vi och styrde stegen mot elsas. solen sken och livet var fint som vanligt, och på elsas mötte vi Dinora (ska jag skriva Liam?) och det var en mycket trevlig fikastund mad chokladbollar och lägenhetsprat och jobblängtan.

don't you take these golden moments from me, I'll snap your throat.

Igår var jag hos kusinerna, och upptäckte att Agnes har värst modellansiktet! på allvar, hon är så sjukt vacker, och vackrare kommer hon att bli. svårt att förstå att hon redan är fjorton år, jag tänker fortfarande på henne som åtta. vilket kan förklara varför jag beter mig som om jag är tolv.

Linnéa berättade lite om hur det var i sydafrika och allt hon sett där, och jag höll för första gången på typ sju år i en bebis som var mjuk som en liten ost. sen lekte Linnéa och jag med våra kameror och drog ut småflickorna på det öppna fältet i solnedgången. dock inte Svea (bebisen)

nu sitter jag och önskar att jag kunde se mina egna bilder, och hatar elements av hela mitt hjärta, eftersom bilder i formatet RAW måste konverteras. hatahatahata!

men älska älska älska jättelång träning imorgon bitti, då ska här spelas volleyboll! ryggen är hel, vaderna o-stela och peppet på topp! känns som om jag inte har spelat på ett helt liv.